Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

onsdag19.05.2021

Kontakt

Annonsera

E-tidning

Meny

Starta din prenumeration

Prenumerera

Sök

Luftvägarna

Hon hjälper till att lotsa sjuka till havs

Publicerad: 1 augusti 2014, 08:04

Sjuksköterskan Karin Westlund är koordinator för radiomedical-verksamheten i Göteborg.

Foto: Carl Sandin/Bildbyrån

I snart hundra år har läkare på Sahlgrenska gett råd till sjömän i nöd runt om i världen. Ny teknik har underlättat men nu blir uppdragen färre.


22 december 1999, Nordatlanten.

17.26 En 57-årig man med svår bröstsmärta.

17.29 Telefonlänk etablerad. Svår smärta centralt i bröstet och ut i höger arm. Svimmat. Blek, uppträder nervöst och irriterat men vid medvetande, svarar adekvat. Andningen verkar vara normal. Ingen smärta i buken eller ryggen.

Blodtryck: 180/95. Oregelbunden puls, inte mätbar.

Diagnos: Akut hjärtinfarkt.

Ordinationer: Nitroglycerin sublingualt var tionde minut under en timme, 500 mg Aspirin, 50 mg Metroprolol, syrgas och 10 mg morfininjektion.

Evakuering så snart som möjligt.

Den 57-årige mannen är kapten på ett fartyg på väg till Newfoundland. Den brådskande evakueringen försvåras av att skeppet befinner sig flera dagar från land med ett oväder i antågande.

Händelsen är hämtad från ett faktiskt fall där läkare på Sahlgrenska universitetssjukhuset i Göteborg lotsade besättningen på fartyget genom omhändertagandet av en akut hjärtinfarkt samtidigt som fartyget styrde norrut och till slut lyckades komma i lä från ovädret bakom Grönlands södra udde. 39 timmar efter det första anropet kunde kaptenen hämtas upp av en annan båt som tog honom till närmsta sjukhus och sedan hem till Sverige.

Sedan 1922 har Svenska handelsflottan kunnat få råd av läkare på Sahlgrenska universitetssjukhuset i Göteborg genom den äldsta så kallade radiomedical-verksamheten i världen. Då, för 92 år sedan, var kommunikationen förmodligen begränsad till morsesignaler och den medicinska utbildningen och utrustningen ombord begränsad.

– De kunde inte hjälpa till med så mycket, det var väldigt enkelt, sammanfattar sjuksköterskan och radiomedical-koordinatorn Karin Westlund.

I hennes lilla, passande nog hyttlika, arbetsrum på sjukhuset står pärm efter pärm med dokumentation från radiomedical-ärenden. Utanför fönstret skränar lika passande fiskmåsar när hon berättar om hur teknikutvecklingen har påverkat verksamheten genom åren. På 1960-talet utvecklade Chalmers tekniska högskola ett system som hette Maritex. Via satelliter gick det nu att sända telex mellan fartygen och sjukhuset. Sedan kom mobil- och satellittelefoner och i dag har i princip alla fartyg tillgång till både mejl och digitalkamera.

Karin Westlund berättar om ett ärende från 2000, den här gången i södra Atlanten. En 42-årig man insjuknar i diarré och kraftiga kräkningar. Radiomedical-läkaren, som bara kan kommunicera med fartyget via telex, ställer först diagnosen maginfluensa. Men mannens symtom förvärras och efter två dagar upptäcks också en svullnad i höger ljumske vilket får läkaren att ställa en ny diagnos: Inklämt bråck. Behovet av medicinsk eller kirurgisk vård anses vara mycket brådskande och efter ett stort pådrag evakueras mannen med helikopter och tas till sjukhus där han opereras. Den rätta diagnosen visar sig vara en böld i ljumsken.

– Det är klart att det hade varit väldigt bra med en digital bild, då hade man kanske kunnat se vad det rörde sig om, säger Karin Westlund.

Merparten av radiomedical-ärendena klaras dock av ombord och är mer av vårdcentralskaraktär som ryggont, magåkommor och halsinfektioner.

Från början av 2000-talet har antalet ärenden stigit från att tidigare ha legat på omkring 400 per år till att 2011 närma sig nästan 600. I statistiken ryms även flera färjepassagerare. De två senaste åren har antalet ärenden däremot dykt och 2013 var de 438 stycken.

– Jag har ingen som helst förklaring. Jag är lite förvånad över den sista siffran där och har funderat lite men har inte kommit på någon teori ens, säger Karin Westlund.

Stig Attvall, docent och medicinskt ansvarig för verksamheten, kan inte heller ge något säkert svar på hur det kommer sig att uppdragen minskat med 25 procent på två år. Kanske har det faktum att besättningarna på jordenruntgående fartyg skurits ner spelat in, kanske är minskningen inom det slumpvisa utfallet, resonerar han och lägger till att även antalet färjepassagerare har minskat.

– Vi får väl se vad det blir när det här året är slut, säger Karin Westlund.

Innan hon stänger dörren in till arbetsrummet berättar hon något som sätter in statistiken i sjöfartens ibland makabra historia. På 1500-talet hade fartygen ofta dubbelt så många besättningsmän som faktiskt behövdes. Det cyniska överslaget var att endast hälften skulle överleva en längre seglats.

Jens Krey

Teamledare – nyheter

jens.krey@dagensmedicin.se

Dela artikeln:


Dagens Medicins nyhetsbrev

Välj nyhetsbrev