Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Medicinsk teknik

Fel på många sonder som mäter ultraljud

Publicerad: 21 september 2006, 10:49

Upp till var femte ultraljudssond på de svenska sjukhusen är så dålig att den måste bytas ut. Men den undersökande läkaren eller barnmorskan märker inget.


- Det stämmer, en del är riktigt riktigt dåliga. Problemet är att inte ens väldigt erfarna läkare eller barnmorskor märker någon skillnad. Resultatet kan bli att man missar viktig information, säger Mats Olsson, sektionschef vid medicintekniska avdelningen på fysiologisektionen, Karolinska universitetssjukhuset i Huddinge/Solna.

Under ett års tid har han och hans kollegor testat runt 200 av sjukhusets ultraljudstransducers, det vill säga de sonder eller prober som den undersökande läkaren, barnmorskan eller biomedicinska analytikern håller i handen och som skickar iväg och tar emot ultra­ljuds­vågorna.

Mellan 10 och 15 procent var så dåliga att de måste bytas ut direkt. Och på de kliniker där det utförs många ultraljudsundersökningar var andelen felaktiga prober ännu större.

- Av de prober som används vid rutinundersökningar av exempelvis hjärta och buk var uppemot var femte probe för dålig. En del prober var så dåliga att endast hälften av känsligheten återstod, utan att läkaren hade reagerat. Dessa måste bytas ut på en gång, säger Mats Olsson.

Oftast är det de kristaller som sitter inuti proben och som skickar iväg och tar emot ultraljudsvågorna som har försämrats kraftigt eller så är de helt trasiga. Hur stort felet blir på exempelvis 2D-bilden eller flödes­mätningen beror på hur många av kristallerna som inte fungerar och var i sonden de trasiga kristallerna sitter.

Bör testas regelbundet  Enligt Mats Olsson försämras kristallerna i regel successivt vilket gör att den undersökande läkaren eller barnmorskan oftast inte märker någon skillnad från ett undersökningstillfälle till ett annat, inte ens om han eller hon är mycket erfaren.

- När det gäller bilder så kan det innebära att starka ekon från exempelvis en metastas faller bort eller försvagas kraftigt. Och om man mäter flödeshastigheter så visar en dålig probe på ett sämre flöde än vad patienten egentligen har, säger Mats Olsson.

En undersökning vid Universitetssjukhuset Mas i Malmö visade på liknande resultat. Enligt Per Åke Olofsson, ställföreträdande medicinteknisk chef vid sjukhuset, bedömdes runt 15 procent av sjuk­husets prober vara felaktiga.

Både Per Åke Olofsson och Mats Olsson tycker därför att ultraljudsproberna bör testas regelbundet, något som i dag inte görs på alla sjukhus eller kliniker.

- De bör absolut testas, framför allt om de är ett par år gamla och används ofta, säger Mats Olsson.

Ett sätt att spara pengar  Tester kan också vara ett sätt att spara pengar. En ny probe kostar i storleksordningen 75 000-150 000 kronor, att jämföra med en helt ny ultraljudsutrustning som kostar uppemot 2 miljoner kronor.  

- Om bilden blir dålig eller om flödesmätningen blir uppenbart fel tror många att hela utrustningen måste bytas ut, men ofta är det bara proben som måste lagas eller bytas ut. I de avtal vi skriver med leverantörer vid nyanskaffning i dag så står det att vi kräver att samtliga kristaller ska fungera till 100 procent, annars kräver vi en ny probe. Direkt efter leverans testar vi kristallerna med vår speciella testutrustning så att vi vet hur det förhåller sig, säger Mats Olsson.

Dela artikeln:


Dagens Medicins nyhetsbrev

Välj nyhetsbrev