Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Medicinsk teknik

Värk i kroppen kan visas i bilder

Publicerad: 18 april 2012, 09:42

PET-bilden visar att när smärtan pågår syns aktivitet som röd färg i den skadade nacken (th). Hos den smärtfria personen (t v) syns ingen sådan aktivitet.

Foto: PlosONE

Med ny avbildningsteknik har forskarna lyckats fånga processer som är kopplade till smärtupplevelsen – och för första gången i den kroppsdel som värker.


Det är alltid trögt att bryta ny mark. Det fick Torsten Gordh, ­adjungerad professor vid institutionen för kirurgiska vetenskaper och verksamhetschef för smärtcentrum vid Akademiska sjukhuset i Uppsala, och hans medarbetare smaka på för ett drygt år sedan när de ville publicera sina fynd i en vetenskaplig tidskrift.

– Trots att vi var väldigt tydliga med att inte skriva ”vi kan avbilda smärta” fick vi kommentarer av typen ”smärta upplever man faktiskt i hjärnan och inte i en kroppsdel”, säger Torsten Gordh.
Jens Sörensen, chef för PET-centrum vid Akademiska formulerar det mer krasst:

– Resultaten ifrågasatte en rådande dogm.

Upprördheten beror på att den smärta som känns om vi exempelvis skär oss med brödkniven en stressig tisdagsmorgon är något som uppfattas och tolkas i hjärnan. Det är också där som smärtbanor kan bli överstimulerade och fortsätta larma trots att skadan sedan länge bör vara läkt.

Tidigare har olika slags hjärnavbildningsstudier visat att pågående smärta kan ge speciella aktiveringsmönster i hjärnan hos den som är drabbad. Åtminstone om man undersöker en grupp smärt­patienter och jämför dem med smärtfria personer.

Och även denna studie var från början tänkt att avbilda smärthjärnor eftersom företaget Länsförsäkringar frågade sig vad som egentligen skedde hos de som drabbats av så kallade whiplashskador. Hos många läker skadan men hos en grupp fortsätter smärtan att plåga den drabbade år efter år. Försäkringsbolaget valde att ge forskningspengar till Mats Fredriksson, professor i psykologi vid Akademiska sjukhuset. Hans sätt att angripa problemet var att undersöka hjärnorna hos whiplash­skadade med hjälp av positronemissionstomografi, eller PET. Dessa patienter rekryterades via smärtcentrum i Uppsala och frågan uppkom om man inte förutom patienternas skallar också skulle kunna skanna deras nackar.

Sagt och gjort. Hos drygt 20 patienter med ­långvarig whiplashsmärta avbildade man även deras värkande nacke med PET. Och här gick det att se att något faktiskt verkade hända i det område där patienterna pekat ut att de hade ont.

Det som mäts med PET är upptaget i vävnaden av en radioaktivt märkt substans. Här användes så kallat deprenyl, som märkts med en radioaktiv kol­atom.

Exakt vad det är som sker på den plats där ämnet tas upp vet forskarna inte, men en möjlig förklaring är att det handlar om någon form av lågaktiv inflammation.

– Att det går att visa att det pågår någonting där de har ont är ett kvitto för patienterna på att något är fel och att de inte inbillar sig. Och för smärt­läkaren stärker bilden diagnostiken, säger Torsten Gordh.

Sedan studien publicerades i tidskriften PlosONE förra våren har gruppen arbetat vidare med flera spår. I ett projekt har doktoranden Mikko Aarnio PET-avbildat ytterligare 16 whiplashskadade, men då passat på att fånga upp dem när de kommer in akut och sedan igen efter ett halvår eller ett år. Hos alla syntes aktivitet i skadeområdet från början. Denna försvann dock hos dem vars smärta avtog, men dröjde kvar hos dem som hade fortsatt ont.

Som en modell för vävnadsskada har man även avbildat vrickade fotleder, och sett samma mönster.

I november disputerade Magnus Peterson, specialist i allmänmedicin, och beskriver i sin avhandling tennisarmbågar, där det också gick att se aktivitet med hjälp av PET.

– Tidigare har man fokuserat på att skadan ska läka och tänkt sig att smärtan ska följa med, men här följer vi i stället smärtan, säger Torsten Gordh.

Gruppen har stora förhoppningar om att bättre kunna förstå vad som driver långvarig smärta.
– Vi kan nu se en process som har att göra med smärta. Nu vill vi bättre förstå vad det är som egentligen sker, och en del är att ta reda på vad det är i patientens smärtande vävnad som deprenyl binder till, säger Torsten Gordh.

Chefen för PET-centrum, Jens Sörensen, håller med.

– Det intressanta är att vi nu kan se en perifer process som driver den centralt upplevda smärtan. Vi är ju inte bara hjärnor, säger han.

Relaterat material

På spaning efter smärtans tecken  

Lotta Fredholm

Reporter

Lotta.fredholm@dagensmedicin.se

Dela artikeln:


Dagens Medicins nyhetsbrev

Välj nyhetsbrev