Snabbt insatt tuff behandling var bäst vid ms

I Sverige och Danmark har neurologer valt olika behandlingsstrategier vid multipel skleros, ms. I Sverige fick en tredjedel av patienterna som första insats effektiva läkemedel, oftast rituximab eller natalizumab, se faktaruta. I grannlandet har förstavalet i stället varit läkemedel som är mildare vad gäller effekt och biverkningar, mest har tablettbehandling med teriflunomid använts.

Vid genombrott av sjukdomsaktivitet trappar man stegvis upp till effektivare behandling. Vad som fungerar bäst avslöjades vid en direkt jämförelse mellan tidig effektiv behandling och gradvis upptrappad behandling.

Jan Lycke Foto: Privat

– Vi såg att den svenska strategin tydligt minskade risken att förvärras i sjukdomen, jämfört med den danska, säger Jan Lycke, överläkare i neurologi vid Sahlgrenska universitetssjukhuset i Göteborg och professor vid Sahlgrenska akademin.

I en nyligen publicerad registerstudie har forskarna jämfört 2 700 svenska och 2 161 danska ms-patienter mellan 18 och 55 år, som inledde behandling mellan åren 2013 och 2016.

Patienterna följdes i mellan tre och sju år. Det primära utfallsmåttet var graden av handikapp, mätt som bekräftat försämrad fysisk funktion under 24 veckor. Detta mått minskade med 29 procent för de svenska patienterna jämfört med de danska. Resultaten publicerades i Jama Neurology.  

– Den genomsnittliga uppföljningstiden var fyra år, vilket visar hur snabbt man kan se skillnad i försämring, med tanke på att skovvis ms är en fas av sjukdomen som man lever med i 15–20 år innan den övergår i den progressiva fasen då ofta svårare handikapp utvecklas. Att behandla aggressivt ger påtagliga effekter, säger Jan Lycke.

Läs också: Anti-B-cellsbehandling kan breddas vid multipel skleros 

Det görs i dag vid cancer, men han menar att det är rimligt även vid neurologisk sjukdom.  

– Hjärnan och ryggmärgen har inte samma förmåga som andra organ att återhämta sig efter skada fullt ut, så det är viktigt att förhindra skador, säger han.

Att de båda länderna kan jämföras beror, enligt Jan Lycke, på att sjukvården fungerar väl och att befolkningarna är hyfsat lika. En avgörande del är också att ms-registren i Sverige och Danmark har hög täckningsgrad, drygt 80 respektive drygt 90 procent. 

Välhållna register kan även ersätta läkemedelsstudier. Sedan 2017 har den europeiska läkemedelsmyndigheten valt ut ms som en diagnos där registerstudier kan användas i stället för fas 4-studier, som görs när ett läkemedel har godkänts.

Registerhållare för det svenska ms-registret är Jan Hillert, professor i neurologi vid Karolinska institutet och överläkare i neurologi vid Karolinska universitetssjukhuset i Solna.

Jan Hillert Foto: Privat

– Via register går det att se hur det fungerar i hela befolkningen och inte bara i en utvald studiepopulation. Det ger en bra bild av läkemedlets effektivitet och biverkningar, även mycket ovanliga sådana, som ökad cancerrisk, säger Jan Hillert.

År 2018 inleddes två sådana studier med två godkända läkemedel. För att få tillgång till mycket patientdata används i dag ms-register från Sverige, Danmark, Italien, Frankrike och Tjeckien ihop med ett internationellt register kallat MSBase, omfattande 120 kliniker i ett 40-tal länder.

– Totalt följs över 230 000 patienter i dessa register varav närmre 200 000 i Europa, säger Jan Hillert.

De sex registren är tillräckligt lika vad gäller hur man registrerar och vilka definitioner som används och samarbetar i ett nätverk kallat Big Multiple Sclerosis Data som leds från Karolinska institutet.

I en studie publicerad i Multiple Sclerosis Journal 2021 visade Jan Hillert med flera i en grupp om nära 12 000 patienter följda mer än tio år att behandling bör sättas in tidigt efter diagnos för bäst effekt. Och i Frontiers of Neuroscience kunde de med data från drygt 110 000 patienter kartlägga hur ofta och varför man byter från ett läkemedel till ett annat under en 20-årsperiod.

– Med speciella statistiska metoder kan vi analysera våra registerdata gemensamt även i de fall då data inte kan slås ihop. Det gör det möjligt att utifrån olika frågeställningar visa hur det ser ut i verkligheten i riktigt stora material, säger Jan Hillert.