Grönt kors ska vända skånsk psykiatri rätt

Inspektionen för vård och omsorg, Ivo, har under de senaste åren haft ögonen på verksamheten som inte fullt ut levt upp till kraven. Nu har alla chefer, liksom 130 särskilda patient­säkerhets­ombud genom­gått en utbildning som gett ökad kunskap om lagar, avvikelsehantering, patientsäkerhet och för­bättrings­arbete.

Ombuden, som är såväl skötare, sjuksköterskor och läkare som psykologer, har nyligen börjat sitt arbete ute på enheterna och ska se till att patientsäkerheten rutin­mässigt uppmärksammas varje dag vid möten på avdelningar och mottagningar.

– Det handlar om att för­hind­ra onödiga skador och öka med­veten­heten och förbättra säkerhets­kulturen, säger Martin Hultén, chefläkare division psykiatri, som ansvarar för säker­hets­organisationen.

Ett av ombuden är sjuksköterskan Jenny Borgström som nyligen genom­gått utbildningen och arbetar på en allmänpsykiatrisk heldygns­avdelning i Kristianstad.

– Tidigare har jag – som många andra – undrat vad som händer med de avvikelserapporter som vi skriver i vården. Ofta tycker vi att det tar lång tid att få respons på dem. Nu vet jag att alla rapporter följs upp centralt, inte bara i respektive verksamhetsområde. Men det är återkopplingen till personalen på golvet som glappar. Bland annat detta ska jag hjälpa till med, berättar hon.

Men framför allt ska patient­säker­hets­ombuden tillsammans med enhets­chefer och kollegor driva på och lyfta patientsäkerhets- och förbättringsarbetet i det dagliga arbetet. Till sin hjälp har de ett nytt visuellt verktyg, kallat gröna korset.

Korset innehåller 31 rutor som ska färgsättas varje dag. Om risk för skada förekommit markeras detta med gult. Orange färg markerar att en skada inträffat medan rött används vid allvarligare händelser som lett till vårdskada som ska lex Maria-anmälas.

Det gäller att arbeta så patientsäkert att alla rutor i korset blir gröna.

– På vår avdelning har vi valt att ha korset på papper, väl synligt inne på expeditionen. Sen har vi delat upp varje dag i tre delar, förmiddag och eftermiddag och natt. Om början på arbetspasset varit lugn, och det därefter händer något så markerar vi först med grönt och sedan med exempelvis gult. När man kommer till jobbet ser man snabbt hur för- eller eftermiddagen varit, om det hänt något, säger Jenny Borgström.

Bredvid korset hänger en logg där personalen anger varför pass markerats med avvikande färg och vem som ansvarar för att följa upp händelsen.

De diskussioner personalen har när de färgsätter patientsäkerhets­arbetet i korset ska upp­märk­samma på arbetssätt och rutiner som kan förbättras. Ibland kan det finnas olika åsikter om var gränserna för olika färgkodningar går. Någon kan tycka att en situation ska vara grön eftersom det ”gick ju bra och ordnade upp sig” medan en annan menar att det ju inte riktigt blev som det var tänkt, att något inte riktigt fungerade.

– Jag är allergisk mot åsikten att ”så här har vi gjort i 20 år och det har gått bra”. Det finns alltid förbättringsmöjligheter. Om en patient till exempel fick sin medicin, men fick den för sent, så är det inte grönt, säger Jenny Borgström.

En förutsättning för att hålla liv i arbetet är dock att det finns ett klimat där alla vågar diskutera.

– På vår avdelning är vi vana att prata med varandra, där kan vi diskutera och lyfta saker. Så är det kanske inte på en avdelning där de inte är så samspelta, säger hon.

MIA WÄRNGÅRD