Missnöjda sjuksköterskor slutar i Östersund

Kirurgen har förlorat 23 sjuksköterskor och tio undersköterskor sedan den 1 januari i år. På hela sjukhuset är antalet sjuksköterskor som valt att sluta mellan 80 och 100, säger Roger Bergebo, ordförande för Vårdförbundet Jämtland. Utöver kirurgavdelningarna är medicin- och ortopedavdelningarna också hårt drabbade, där totalt omkring 20 anställda har sagt upp sig.

– Och på intensivvårdsavdelningen kommer sex personer att ha slutat i sommar. Där var redan tidigare brist på personal, säger Roger Bergebo.

Han fortsätter:

– Det stora dilemmat är att det inte är lätt att rekrytera. Det blir helt omöjligt att ersätta iva-sjuksköterskorna.

Det kommer att bli svårt att starta upp verksamheten igen efter sommaren, menar han.

– Jag har jobbat fackligt i styrelsen sen 2012. Även om det sett bekymmersamt ut inför varje sommar har jag aldrig varit riktig orolig. Jag har sett att det kommer att lösa sig.

Inför den här sommaren var det annorlunda, berättar han.

– Jag är jätteorolig för alla våra medlemmar ute i verksamheten. Pressen är stor, det finns inga marginaler. Får vi en lite större olycka så fungerar det inte. Hösten ska vi bara inte tala om.

Orsaken till de många uppsägningarna är inte covid-19. Det handlar om arbetsmiljön och de förändrade arbetstidsmodellerna, säger han. När regionledningen och fackförbunden Kommunal och Vårdförbundet inte kunde mötas slopades en rad lokala arbetstidsavtal och sjukhuset gick över till så kallade allmänna bestämmelser.

– Modellen som funnits i över tio års tid, Östersundsmodellen, hade väl tjänat ut sitt syfte. Men det innebär inte att man måste såga alla modeller. Man måste kunna tänka nytt på flera sätt och se vad som kan bli bra för verksamheten. Nu har vi ju fått precis motsatt effekt, säger Roger Bergebo.

Hälso- och sjukvårdsdirektör Maria Söderkvist ser något annorlunda på situationen. På totalen är inte omsättningen av personal större än normalt, säger hon till Dagens Medicin. På specifika enheter har dock avhoppen av sjuksköterskor och undersköterskor varit fler än vanligt. Hon är medveten om att de slopade arbetstidsmodellerna har lett till missnöje. På andra håll finns medarbetare som tycker att det blivit bättre, påpekar hon. Hon ser också att kravet som Vårdförbundet fått igenom, att särskilt yrkesskickliga ska premieras med löneförhöjningar, har resulterat i missnöjda sjuksköterskor på bland annat kirurgen. Åtgärderna med de ändrade löne- och arbetstidsmodellerna anser hon ha varit helt nödvändiga.

När Maria Söderkvist tillträdde som hälso- och sjukvårdsdirektör i höstas, med ett tydligt uppdrag att få ordning på regionens stora ekonomiska underskott, började hon med att se över regionens lönestruktur.

– Det jag såg gjorde mig fundersam. Vi betalade lönetillägg för sådant som är rena kompetenser. Vi behövde ändra strukturen för lönetilläggen, säger hon till Dagens Medicin.

Tydliga, tidsbegränsade uppdrag, som till exempel medicinskt ledningsansvar, fick behålla sina lönetillägg, medan andra togs bort. Ett exempel på lönetillägg som nu tagits bort är bemanningsassistenter som fick lönetillägg för att bemanna. Tillägg som kopplats till en kompetens som gör att en medarbetare kan utföra mer avancerade arbetsuppgifter, som exempelvis arbeta som ledningssjuksköterska, ska i stället utvärderas efter hur medarbetaren utför sitt arbete och bakas in i lönen, förklarar hon.

– Jag vill få en lönestruktur där medarbetarna vill utvecklas och vara kvar i regionen. Det ska värderas hur man faktiskt levererar. Juniora sjuksköterskor ska vilja bli som de seniora sjuksköterskorna, och se att det händer saker med lönen om man presterar bra.

Genomlysningen av lönestrukturen hann hon göra tillsammans med hr innan coronapandemin bröt ut. Och hon tänker fortsätta på den inslagna vägen, trots missnöjesyttringarna. Det hon inte är nöjd med är hur hon fått med sig medarbetarna.

– Jag skulle önska att vi nådde varandra bättre i de här diskussionerna. Jag har kanske inte lyckats förklara det här. Man når inte alla och har man en gång retat upp medarbetare så är det svårt.

Att medarbetare känner att de inte blivit lyssnade på tycker hon är tråkigt.

– Jag vill att regionen ska bli en attraktiv arbetsgivare. Vi behöver ta reda på vad som behövs för att man ska känna sig lyssnad på. Jag svarar jättemycket på mail och på sms, och jag besöker verksamheterna. Men det är klart, jag ensam hinner inte runt till alla verksamheter ens på ett år.

Är du orolig för hur ni ska kunna bedriva sjukvården i höst?
– Nej. Det jag är orolig för är vad en andra pandemivåg kan få för effekter på vår redan nu inom vissa diagnoser låga tillgänglighet.

Den planerade kirurgin har satts på paus. Regionen har en lång rad operationer som väntar, som höft- och knäoperationer.

– Innan pandemin var vi på rätt väg och lyckades öka tillgängligheten för våra medborgare. Jag vill att vi ska kunna erbjuda behandling inom rimlig tid. Förvalta skattekronan väl. Men den här våren har gjort att vi vågat utmana oss, att tänka nytt. Det gör att vi ändå har ett annat läge om det blir en kraftig andra våg, säger Maria Söderkvist.