Omvårdnad
Pionjär i konsten att hålla kontakten
Publicerad: 2 maj 2013, 12:23
Foto: Lennart Månsson/Bildbyrån. Carin Lindahl, kontaktsjuksköterska vid Centralsjukhuset i Kristianstad.
Omkring 200 kontaktsjuksköterskor saknas för att hela den svenska cancervården ska leva upp till Socialstyrelsens föreslagna riktlinjer. I Kristianstad är man redan framme.
Carin Lindahl har precis fått en spontan kram av en patient i väntrummet på kirurgmottagningen vid Centralsjukhuset i Kristianstad.
– Hon kände igen mitt hår, förklarar Carin Lindahl under de i dubbel bemärkelse iögonfallande lockarna.
Sedan några år är hon kontaktsjuksköterska för alla de patienter som diagnostiseras med cancer i tjock- eller ändtarm på sjukhuset. Ett arbete som blivit mycket positivt bemött av patienterna och som, om man får tro överläkaren Johan Ottosson, dessutom har bidragit till att mottagningen rankas bland de bästa i landet enligt kvalitetsregistren för kolon- respektive rektalcancer.
I Socialstyrelsens förslag till nya riktlinjer för cancersjukvården slår myndigheten fast att ”hälso- och sjukvården bör erbjuda alla personer med bröst- prostata-, tjocktarms- och ändtarmscancer tillgång till namngiven kontaktsjuksköterska”.
Dit har Centralsjukhuset i Kristianstad redan nått.
– Alla patienter med cancerdiagnos som sköts av oss har en kontaktsjuksköterska, säger sjukhusdirektören Johan Cosmo.
Och det är där själva arbetet börjar. Med diagnosen.
Carin Lindahl är med när patienterna får sin diagnos av läkaren. Hon sitter till en början tyst och observerar hur de tar emot beskedet, vilka frågor de har och vilka svar de får.
– Vissa patienter drar sig för att fråga oss, de känner att de måste vara lite duktiga när vi är med, säger Johan Ottosson som nu satt sig ner i det trånga rummet som är Carin Lindahls huvudsakliga arbetsplats.
Hon nickar instämmande.
– Bara ni går ut ur rummet blir det lite annorlunda. Patienterna pustar ut lite som om de känner: Nu är det värsta över, säger Carin Lindahl och förklarar att hon då, när hon redan läst av patienterna, kan anpassa fortsättningen av samtalet till rätt nivå.
Från och med det samtalet följer hon sedan patienterna. Hon sitter med på de multidisciplinära ronderna där patienterna diskuteras, hon vet när de ska strålas och opereras, hon svarar på frågor under telefonmottagningen, hon får reda på när de skrivs ut från sjukhuset. Och:
– Jag ringer upp dem efter tre till fem dagar och frågar hur det går, säger Carin Lindahl och förklarar att även om syftet med samtalet är att kvalitetssäkra vården är det många patienter som uppskattar faktumet att det nu är vården som hör av sig till dem.
Kontaktsjuksköterskeuppdraget utvecklas ständigt. Nästa steg för Kristianstads del är att utveckla det som kallas för Min vårdplan där patienterna själva ska få en bättre översikt över vad som ska ske. För Carin Lindahls del är det utbildning på programmet då hon ingår i den första kullen i en speciellt framtagen högskoleutbildning för kontaktsjuksköterskor.
Efter att helt ärligt ha kallat Carin Lindahl både en boj i bukten och en fast punkt i tillvaron för deras gemensamma cancerpatienter har läkaren Johan Ottosson nu lämnat det trånga rummet.
Carin Lindahl funderar först ett tag över svaret på frågan om det inte finns någon baksida med kontaktsjuksköterskeuppdraget. Sedan säger hon:
– Det är svårt att komma ifrån. Jag kan inte vara här jämt, samtidigt finns det ingen extra Carin.