Vårdförbundet tror på snart avtal om nattarbete

Som Dagens Medicin tidigare har rapporterat skrev Vårdförbundet och Sveriges Kommuner och Landsting, SKL, i mellandagarna under ett nytt kollektivavtal. Ett tydligt fokus i avtalet är ambitionen att träffa en central överenskommelse om hur nattarbete ska regleras.

Vårdförbundet skrev om avtalet under rubriken Nytt avtal: ”Äntligen får vi en central överenskommelse om nattarbetstid”. Kommentarer på både förbundets hemsida och facebooksida uttryckte skepsis över att avtalet redan beskrevs i sådana positiva termer när det enda som är överenskommet är att Vårdförbundet och SKL senast den 30 november i år ska träffa en principöverenskommelse om nattarbete och att en eventuell central överenskommelse kan dröja ytterligare ett år till efter det.

– Den reaktionen förvånar mig inte, det här är en viktig fråga som vi har jobbat med sedan 2008. Man kan tycka att det är lång tid, men det är faktiskt bara elva månader till att vi ska ha en principöverenskommelsen klar, säger Vårdförbundets ordförande Sineva Ribeiro till Dagens Medicin.

Hon påpekar att Vårdförbundet är det enda förbundet som har avtal med SKL där medlemmar som arbetar dag, kväll och natt i dag inte har en central reglering av arbetstiden. Sineva Ribeiro understryker också att SKL inte fått i uppdrag av sina medlemmar att träffa en överenskommelse om nattarbete.

– Att bara få SKL att säga att det är en viktig fråga och att vi behöver få till ett centralt avtal är en jättevinst för oss. Nattarbetstidsfrågan är en av de frågor som våra medlemmar anser är viktigast, eftersom man inte orkar.

Hur säker är du att ni träffar en överenskommelse som är bra ur Vårdförbundets perspektiv?

– Jag är rätt så säker på att vi kommer överens om en värdering av nattarbete. Vi har drivit en kvot på 1,4, det vill säga att tio timmar natt motsvara 14 timmars arbete. Sedan är vi inte överens om kvoten eller hur den ska beräknas, men det får vi väl bli överens om till november. Annars har vi inget avtal kvar.

Sineva Ribeiro lyfter även fram bristen på de yrken som förbundet organiserar som något som borde bidra till Vårdförbundets förhandlingsposition. Bristen gör också att hon inte är oroad över att avtalet, likt flera tidigare år, saknar centralt fastställda nivåer för löneökning. Trots att landstingens ekonomi på flera håll visar på röda siffror.

– Nej, inte som jag ser det. Vi har livsviktiga yrken, bristen är så stor och vår kompetens kan inte ersättas av andra. Markandskrafterna driver lön och landstingen har dålig ekonomi till och från. Vi har inte sett att det har missgynnat oss, det tror vi inte på.