Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Prehospital vård

Patienter med njursvikt får personlig träning på distans

Publicerad: 2 juni 2003, 09:10

Patienter med kronisk njursvikt får fysisk träning i bostaden med hjälp av videokonferensutrustning. Träningen leds av sjukgymnaster från Sunderby sjukhus, som ligger mellan Boden och Luleå.


- På grund av de långa resvägarna i Norrbotten är det svårt för våra patienter att komma in till sjukhuset och träna. Att använda videokonferens är ett sätt att korta avstånden, säger initiativtagaren Susanne Andersson, sjukgymnast vid medicinklinikens njurteam.  Patienter med kronisk njursvikt drabbas ofta av nedsatt fysisk förmåga och trötthet. I takt med att njurfunktionen avtar försämras konditionen och muskelstyrkan ytterligare. Det är inte ovanligt att en patient tappar mer än 50 procent av sin kondition och muskelstyrka som en följd av sjukdomen.  Men så behöver det inte vara. Forskning på området visar att med regelbunden fysisk träning kan den här nedgången förhindras, och patienten kan bibehålla en normal fysisk arbetsförmåga och muskelfunktion.   - För att orka med både dialys och en eventuell njurtransplantation måste patienten träna regelbundet, säger Susanne Andersson.  Hennes erfarenhet är dock att det är svårt för den här patientgruppen att hitta bra träningsrutiner. Många drar sig för att åka till sjukhuset för att träna på grund av de långa resvägarna - som kan ta mer kraft än själva träningspasset. Samtidigt har man inte motivation att motionera på egen hand, konstaterar hon.    - Det är därför som vi valt att pröva en modell med träning i bostaden två, tre gånger i veckan med hjälp av videokonferensutrustning, berättar Susanne Andersson.  Patienterna får låna videokamera  I pilotprojektet, som finansieras med EU-medel, ingår fem patienter med kronisk njursvikt - en man och fyra kvinnor - i åldrarna 34 till 69 år.  Samtliga är sjukskrivna på grund av sin sjukdom. Varje patient har fått låna en videokamera som placerats ovanpå tv:n hemma i vardagsrummet. Förbindelsen med sjukhuset sker via en ISDN-förbindelse.    Sjukgymnasten och patienten avtalar tidpunkt för träningen, och när förbindelsen är upprättad är det bara att köra i gång.   Varje träningspass är individuellt utformat och varar drygt en halvtimme. Det är bara en patient som tränas åt gången, även om det teoretiskt är möjligt att ha gruppträning.  Susanne Andersson visar rörelserna framför en kamera i ett rum på sjukhuset.    - Patienten ser mig på sin tv-ruta, och jag ser patienten på min. På tv-rutan finns även en liten infälld bild, som en spegel, som gör att patienten kan se sig själv under sändningen. På samma sätt kan jag också se mig själv hela tiden, förklarar Susanne Andersson.  Via en fjärrkontroll kan Susanne Andersson zooma in patienten för att mera i detalj studera hur en rörelse utförs.   Har vunnit både tid och ork  Patienterna har nu fått träning under nio veckor. En första utvärdering visar att motivationen att förbättra sin fysik har ökat. Patienterna känner sig också lättade över att inte längre behöva resa in till sjukhuset för att träna. På så sätt har patienten vunnit både tid och ork.  - Den ökade motivationen leder förhoppningsvis till en bättre funktionsförmåga, som i sin tur innebär färre vårddagar på sjukhus liksom bättre förutsättningar att klara en njurtransplantation. Men än är det för tidigt att dra några sådana slutsatser, konstaterar Susanne Andersson.  Utvärderingen visar också att några av patienterna till en början kände sig övervakade av videokameran, trots att denna var avstängd.  - Det fanns en oro att jag skulle kunna slå på kameran utan att patienten visste om det, vilket jag alltså inte kan. Men den ängslan försvann efter hand, berättar Susanne Andersson.  Diskussioner pågår för närvarande om hur projektet ska gå vidare. Susanne Anderssons förhoppning är att försöket ska övergå till ordinarie landstingsverksamhet.

Barbro Falk-Wadman

Dela artikeln:


Dagens Medicins nyhetsbrev

Välj nyhetsbrev