Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Prehospital vård

Tempen bör tas i stjärten

Publicerad: 30 november 2006, 09:35

RIKSSTÄMMAN 2006 För att få ett korrekt mätresultat bör sjukvården använda rektaltermometer. Det menar infektionsläkaren Hans Holmberg, som gjort en systematisk jämförelse mellan olika termometrar.


För att gå till botten med frågan om örontermometerns mätsäkerhet lät Hans Holmberg, överläkare på infektionskliniken vid Universitetssjukhuset Örebro, jämföra resultat från stjärt- och örontermometrar. Studien gjordes tillsammans med Tony Duberg, AT -läkare vid medicinkliniken på Lindesbergs lasarett och den som utförde samtliga mätningar.

Totalt ingick 100 vuxna patienter, som var inlagda på infektionskliniken i Örebro. Under knappt tio minuter mättes de sex gånger var, två gånger med örontermometer i respektive öra och två gånger med rektaltermometer. De termometrar som användes var den rektala Terumo C402 och örontermometern First Temp Genius 3000A.

När resultaten jämfördes visade det sig att repeterbarheten hos stjärttermometern var bäst, se illustration. Med rektaltermometer avvek resultatet mellan första och andra mätningen som mest med – 0,3 till + 0,2 grad. Det kan jämföras med avvikelser på uppemot – 1,6 till + 1,0 grad då mätning i örat jämfördes med mätning i stjärten.

Rektaltermometern var bäst
Den bättre repeterbarheten talar för en större mätsäkerhet hos rektaltermometern, anser Hans Holmberg. Han hänvisar även till tidigare gjorda studier, där temperaturmätningar har gjorts inne i kroppen på patienter under pågående operation, till exempel i den stora lungartären. Resultatet har jämförts med mätningar gjorda vid samma tillfälle med rektaltermometer, vars resultat avvikit med högst några decimaler från mätningen i lungartären.

Sammantaget är det troligt att stjärttermometerns mätresultat är det korrekta, enligt Hans Holmberg. Avvikelser från mätresultat i stjärten är troligen direkt felaktiga resultat.

En förklaring kan vara att örontermometerns mätare, proben, inte kan föras in ordentligt i örongången, som ofta är smal och sned och ser olika ut hos olika personer. En annan förklaring kan vara att hår i örat gör att örongången inte sluter tätt kring proben.

– Vår slutsats är att vi rekommenderar rektaltermometer i första hand. Endast om det av något skäl inte går bör man använda örontermometer, säger Hans Holmberg.

Stjärttermometer kan vara olämpligt att använda till exempel då en patient efter en operation har svårt att vända på sig, eller då vissa patienter kan uppleva stort obehag inför att blotta sig.

Hans Holmberg och Tony Duberg har tidigare undersökt hur spridd örontermometern är på landets universitetssjukhus. Under 2005 kontaktade de akut- och infektionskliniker på åtta universitetssjukhus. Av dessa 16 tillfrågade enheter uppgav 13 att de "ofta" använde sig av örontermometer.

Testade inte billigare termometrar
Att just akutkliniker riskerar felmätningar är extra allvarligt, menar Hans Holmberg. På en akutmottagning vistas patienten under en kort tid och endast någon enstaka mätning görs. Den mätningen är dock avgörande för det fortsatta handläggandet av patienten.

– Därför är det extra viktigt att just akutklinikerna är noggranna med sina temperaturmätningar. Men jag anser inte att örontermometer bör användas på vare sig akut- eller infektionsklinik, säger Hans Holmberg.

Studien tar över huvud taget inte upp användandet av örontermometer hos privatpersoner.

– Men vi har använt oss av en örontermometer av mycket god kvalitet, som kostar över 3000 kronor. Jag har svårt att tänka mig att de örontermometrar som kostar runt 500 kronor skulle ge ett bättre mätresultat än det vi har påvisat, säger Hans Holmberg.

Dela artikeln:


Dagens Medicins nyhetsbrev

Välj nyhetsbrev