Kvinnorna fick det svårast efter tsunamikatastrofen

– Kvinnorna var drabbade av posttraumatisk stress i avsevärt högre grad än männen, vilket är en stark indikator på att kvinnor reagerar starkare, säger Kerstin Bergh Johannesson, psykolog vid Akademiska sjukhuset i Uppsala och verksam vid Socialstyrelsens kunskapscentrum för katastrofpsykiatri.

Hon är en av forskarna bakom undersökningen, som nyligen publicerats i tidskriften Journal of Nervous­ and Mental Disease.

Totalt 4 822 svenskar som var med om flodvågskatastrofen i Sydostasien i december 2005 fick 14 månader efter hemkomsten besvara en enkät om sitt psykiska hälsotillstånd.

Kvinnorna hade i snitt 21 poäng på en skala som mäter posttraumatisk stress, mot 15 för männen. Det är ett mönster som känns igen från andra studier, enligt Kerstin Bergh Johannesson.

– Vi vet inte varför, men det skulle kunna vara så att kvinnor har en biologisk sårbarhet, exempelvis ett annat mönster för stresshormoner.

Även personer med tidigare erfarenheter av trauma var i högre grad drabbade av psykisk ohälsa, liksom de som inte var samman­boende eller gifta.

– De som inte har någon att komma hem till är mer utsatta. Det psyko­sociala stödet är oerhört viktigt, säger Kerstin Bergh Johannesson.

För att ta reda på hur graden av utsatthet under katastrofen påverkade den psykiska hälsan ett år senare delades deltagarna in i grupper utifrån om de hade blivit utsatta för livshotande fara eller inte.

Det visade sig, kanske inte oväntat, att de som varit utsatta för livsfara mådde psykiskt sämre än andra överlevare. Mer överraskande var att även de som inte visste om de upplevde att de var hotade till livet eller inte, mådde betydligt sämre än andra överlevare.

– Vi tolkar det som att dessa personer­ inte kunnat ta in upplevelsen och därför utvecklat en oförmåga att bearbeta den.

Kerstin Bergh Johannesson anser att undersökningen pekar på vikten av att vården är medveten om att en katastrofupp­levelse kan sitta i länge och att alla inte reagerar likartat.

– Man bör vara särskilt uppmärksam på dem som varit utsatta för svåra upplevelser och följa dem noga under lång tid, inte bara under de första veckorna.