Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Psykiatri

Läkare vill testa omtvistad drog

Publicerad: 10 oktober 2008, 08:29

Svenska beroendeläkare som Dagens Medicin har talat med anser att det är dags att börja diskutera möjligheten att behandla tunga narkotikamissbrukare med den hallucinogena drogen ibogain. På Läkemedelsverket välkomnas studier i ämnet.


I hundratals år har befolkningarna i Gabon och Kamerun använt ibogainhaltiga växter i folkmedicinen och vid religiösa riter.

I västvärlden upptäcktes substansen på 1960-talet, men på grund av effekter som kraftiga hallucinationer och mardrömsliknande upplevelser slog den aldrig igenom som drog. Ibogain fick däremot rykte att kunna hjälpa narkomaner att bli av med sitt beroende.

I Sverige och flera andra länder är substansen klassad som narkotika. Men den används även som behandling för opiatmissbrukare, bland annat i Storbritannien, Tjeckien och Sydafrika.

Susanne Bejerot, överläkare vid Norra Stockholms psykiatri, anser att det är dags att studera om en kontrollerad behandling kan hjälpa tunga narkotikamissbrukare.

– Med tanke på att det dör minst en svensk varje dag på grund av narkotika­missbruk är det rimligt att överväga detta. Många anser att kliniska studier är omöjliga på grund av biverkningsrisken. Men eftersom opiat­missbruk i sig är livsfarligt bör det vara möjligt, säger Susanne Bejerot.

För ett par år sedan sammanställde hon det vetenskapliga material som finns kring substansen. Där beskriver hon ibogainets effekter i tre olika faser, se grafik här intill.

När det gäller substansens effekter i hjärnan är bilden mer oklar. Djurförsök har visat flera mekanismer där ibogain har potential att påverka drogberoende, bland annat genom inverkan på dopamin-, serotonin- och glutamat­systemen.

Ibogain ökar även mängden av proteinet GDNF i hjärnans dopaminproducerande områden. Djurstudier har visat att intresset för opiater försvinner vid behandling med ibogain eller GDNF.
Hur många av de patienter som behandlas med ibogain som blir av med sitt beroende är dock oklart. Osäkert är även hur många svenskar som åker utomlands för att få behandlingen varje år. Enligt en intresseförening för ibogain hör ungefär tio personer i veckan av sig för att få information.

Susanne bejerot anser därför att behovet av forskning på substansen är stort. Hon är även tveksam till att ibogain behöver vara narkotikaklassat.

– Eftersom ibogain ger väldigt obehagliga upplevelser är det ingen som tar det för att få en tripp. Därför tycker jag att narkotikaklassningen är lite märklig, säger Susanne Bejerot.

Läkemedelsverket beslutade förra året att ibogain ska fortsätta vara klassat som narkotika.

– Dokumenterade effekter bland annat av hallucinationer är så pass påtagliga, säger Per-Åke Sandvold, chef för enheten för kontroll av alkohol och narkotika på verket.

Samtidigt tycker han att det är rimligt att frågorna kring substansen utreds närmare i vetenskaplia studier.

- Egentligen är det bara att intresserade läkare ansöker om tillstånd för en studie, säger Per-Åke Sandvold.

Fred Nyberg, professor i biologisk­ beroendeforskning vid Uppsala universitet, är skeptisk till behandling med ibogain. Riskerna är för stora, anser han.

– Substansen har en neurotoxisk effekt i höga doser, liksom dramatiska effekter på hjärta och blodkärl som kan vara förenade med livsfara.

Men även Fred Nyberg anser att substansen är värd att studera.

– Man bör dock fokusera på att framställa analoger, där den önskvärda effekten renodlats. Då blir det enklare att dosera och att veta vilka effekter man kan förvänta sig.

Att runt 400 missbrukare dör varje år är inte ett argument för att testa drogen på narkomaner, anser han.

– Behandling för beroende och för övriga sjukdomar är ett säkrare och mer evidensbaserat sätt att minska dödligheten bland narkomaner.

Studieresa till klinik gav ny syn på ibogain

Beroendeläkaren Gunnel Ersson åkte förra sommaren i studiesyfte till en klinik i Prag som behandlar tunga missbrukare med ibogain. Hon blev tagen av det hon fick se.

Gunnel Ersson, överläkare vid beroendeenheten på Psykiatricentrum i Västerås, åkte till Prag som privatperson tillsammans med en vän som arbetar med beroendeproblematik. Vännen ville vara ett stöd för en klient som efter 20 års tungt opiatmissbruk hade valt att försöka bryta beroendet med ibogain. Gunnel Ersson var skeptisk inför resan.

– Jag var orolig för att få se folk ligga på britsar med svår ångest och hallucinationer. Men behandlingen var odramatisk och skedde i en stillsam miljö. Även om de var helt upptagna av upplevelser som vakendrömmar hade jag kontakt med dem hela tiden. Efter cirka sex timmars visionsfas sov de i 15 timmar. Därefter vaknade de och tände en cigarett, som de med en grimas fimpade direkt. Det blev en upplevelse som för mig som beroendeläkare är svår att släppa, säger Gunnel Ersson.

Före resan läste hon alla vetenskapliga artiklar hon kunde hitta om substansen och på plats förhörde hon noga den ansvariga ibogainterapeuten.

Gunnel Ersson berättar att de som skulle få behandlingen talade om droger med tendens till en glorifierande försvarsinställning. Men efteråt klarade de inte att ta en cigarett, äta kött, dricka kaffe eller öl. Alkohol var inte attraktivt alls och drogsuget var borta.

– Jag uppfattar effekten som någon form av nollställning av de receptorer i hjärnan som påverkats av missbruket, säger Gunnel Ersson.

Även om hon är överväldigad av den behandlingseffekt hon sett tror hon inte att patienterna är färdigbehandlade efter en kur.

– Ett stort problem är att patienterna inte får något stöd när de kommer hem. Då är det bara en tidsfråga innan de är fast i missbruket igen, säger Gunnel Ersson.

Hon anser att det är dags att börja diskutera möjligheterna med behandlingen och en omvärdering av klassningen. Ibogain har inte tillräckligt marknadsvärde för att användas som drog, och hittills finns det ingenstans beskrivet att substansen är beroende­framkallande, tillägger Gunnel Ersson, som även menar att missbrukarna själva ofta vet vad som fungerar och inte.

– Det kanske viktigaste jag har lärt mig om missbruk har jag lärt mig av missbrukarna själva. De kan sin problematik och vet vad som fungerar. Det är viktigt att vi lyssnar på dem.

Mattias Grundström Mitz

Dela artikeln:

Dagens Medicins nyhetsbrev

Välj nyhetsbrev