Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Psykiatri

Träning i samspel ska stärka barn och unga

Publicerad: 10 oktober 2014, 05:00

Forskning pågår. Psykologerna Anna Råde och Anders Görling leder gruppen av barn som tränar socialt samspel inom ramen för ett forskningsprojekt. (Dagens Medicin har suddat barnens namn i bilden.)

Foto: Niklas Larsson/Bildbyrån

Genom att i grupp öva sig på att beskriva sina egna känslor och att ta kontakt, ska barn och tonåringar med högfungerande autismspektrumtillstånd få lättare att samspela med andra.


Flaskan på golvet snurrar igen och när den slutligen har stannat pekar den på en pojke med keps.

– Hej, jag gillar att mysa med min kanin och att spela Minecraft, säger han innan han ger flaskan ännu en snurr och nästa person i ringen får chansen att kort berätta något om sig själv.

Här på forskningsmottagningen Bup Kind – ett samarbete mellan barn- och ungdomspsykiatrin i Stockholms läns landsting och Karolinska institutet – samlas varje vecka en liten grupp barn för att träna sina sociala färdigheter enligt metoden Kontakt.

Metoden, som riktar sig specifikt till barn och unga med högfungerande autismspektrumstörning, går ut på att öva på att ta kontakt, att förstå och följa sociala regler och att tolka både verbal och icke-verbal kommunikation.

Träningen sker genom tydligt strukturerade övningar, diskussioner, hemuppgifter, rollspel och lekar.

Dagens träff är den andra av tolv och när den börjar går gruppledarna Anna Råde och Anders Görling, båda psykologer, noga igenom schemat för den närmaste dryga timmen.

– Vi börjar som vanligt med en inledningsrunda där var och en får berätta hur veckan varit och hur man mår. I dag ska vi också gemensamt komma överens om vilka regler som ska gälla här i gruppen, säger Anna Råde.

Förutom övningen Snurra flaskan – där barnen får chans att både lära känna varandra och beskriva sig själva – blir det även uppföljning av hemuppgifter samt fikapaus med smörgås och saft.

Behandlingen ges än så länge bara inom ramarna för en randomiserad multicenterstudie där effekten utvärderas hos barn och tonåringar med högfungerande autismspektrumtillstånd och till exempel adhd, ångest eller depression.

Men projektledaren Nora Choque-Olsson, psykolog och doktorand vid Bup Kind, hoppas att metoden så småningom ska kunna användas på bredare front.

– Det finns ett stort behov av evidensbaserade insatser till barn och unga med just högfungerande autismspektrumtillstånd, säger hon.

En viktig del av behandlingen är att träna på att beskriva sina känslor för att lättare förstå både sig själv och andra, liksom strategier för att lösa konflikter, enligt Nora Choque-Olsson.

– Vi hoppas att träningen även ska bidra till att stärka barnens självförtroende. Varje session har ett tema, men vi utgår mycket från de behov och de styrkor ett visst barn har, säger hon och fortsätter:

– Någon kanske behöver öva på att ta ögonkontakt. En del är tillbakadragna och behöver mycket stöd för att kunna starta en konversation. Andra har lätt för att ta en kontakt men svårt att behålla den.

Hittills har ungefär 230 barn och tonåringar randomiserats till social färdighetsträning eller till sedvanlig behandling med till exempel stödsamtal, läkemedel eller kognitiv beteendeterapi.

– Men även de som randomiserats till kontrollgruppen får interventionen så småningom, säger Nora Choque-Olsson.

Effekten av behandlingen mäts genom att barn, föräldrar, lärare och gruppledare skattar parametrar som social färdighet, stress och vardagsfunktion i början och slutet av behandlingen samt tre månader senare.

Resultaten väntas vara klara först våren 2016.En ännu opublicerad intervjustudie med 12 barn ger dock positiva signaler, enligt Nora Choque-Olsson.

– Generellt tyckte barnen att det hade blivit lättare att kommunicera med andra, säger hon.

Redan nu finns också ett stort intresse för behandlingen även i andra delar av landet.

– Både kollegor och föräldrar har hört av sig. Vi har till och med haft föräldrar som varit beredda att flyga hit med sitt barn en gång i veckan för att det ska få ta del av behandlingen. Det visar på vilket behov det finns av insatser för den här gruppen, säger Nora ­Choque-Olsson.

KATRIN TRYSELL

Dela artikeln:


Dagens Medicins nyhetsbrev

Välj nyhetsbrev