Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

torsdag06.05.2021

Kontakt

Annonsera

Meny

Starta din prenumeration

Prenumerera

Sök

Rörelseorganen

Ändrade råd krävs efter nya fynd om benskörhet

Publicerad: 26 november 2002, 08:57

Rökning är en riskfaktor för höftfraktur, men inte för handledsbrott. Det visar preliminära resultat från en av de största benskörhetsstudierna någonsin, Scandosstudien, som omfattar 113000 äldre kvinnor i Sverige och Norge.


Det är första gången man i en större studie klart har kunnat belägga att riskfaktorerna skiljer sig åt för handleds- och höftfrakturer bland kvinnor.  I Scandosstudien har 113000 kvinnor i åldrarna 50 till 80 år fått svara på en enkät. Syftet med studien är att kartlägga riskfaktorerna för handleds- och höftfrakturer. Drygt 70 procent har besvarat enkäten. Medelåldern är 63 år.  Östrogen skyddar inte höfterna  14 400 kvinnor hade haft handledsfrakturer som vuxna och 2500 hade drabbats av höftfrakturer. Handledsbrott var vanligare bland yngre kvinnor, medan höftfrakturerna dominerade bland de äldre kvinnorna i studien.  - När vi tittade närmare på de två grupperna kunde vi se att riskfaktorerna skilde sig åt, berättar Ewa Waern, överläkare vid geriatriska kliniken på Sahlgrenska universitetssjukhuset Östra i Göteborg, och en av forskarna bakom studien.  Rökning kunde kopplas till en ökad risk att drabbas av höftfraktur, men inte av handledsfraktur. Däremot har östrogenbehandling en skyddande effekt mot handledsfrakturer, men inte mot höftfrakturer.  Andra skillnader är att fysisk aktivitet minskar risken för höftfraktur men inte för handledsbrott.  Motion ger ökad fallrisk  - En förklaring till att fysisk aktivitet inte tycks minska risken för handledsfrakturer kan vara att kvinnor som är fysiskt aktiva också utsätter sig för en större risk att drabbas av en fraktur i samband med ett fall, säger Ewa Waern.  Ett antal faktorer är dock gemensamma för de båda grupperna. Korta och knubbiga kvinnor har mindre risk att drabbas av handleds- och höftfrakturer än långa och smala. Dels har fett en stötdämpande effekt, dels innebär en större kroppsvikt en ökad belastning på skelettet som alltså blir starkare. Fallhöjden blir inte heller så stor hos korta personer, konstaterar Ewa Waern.  Gemensamt är också att hög ålder och låg bentäthet ökar risken att drabbas av en handleds- eller höftfraktur, medan sen menopaus innebär ett skydd.  - Även om det finns vissa gemensamma riskfaktorer är de mer individuella än vad vi tidigare trott. Detta gör att vi bör se över våra rekommendationer för hur benskörhet ska förebyggas, säger Ewa Waern.  Hon betonar att det gäller att bättre anpassa de förebyggande råden och behandlingen efter den enskilda patienten. Det som är rätt för en 60-årig knubbig kvinna behöver inte vara bra för en mager 80-åring.

Barbro Falk-Wadman

Dela artikeln:


Dagens Medicins nyhetsbrev

Välj nyhetsbrev