Smärta
Bättre kunskap om smärta efterlyses
Publicerad: 3 december 2015, 10:14
Barbro Westerholm (FP). Foto: Amina Manzoor
Allt fler blir äldre i samhället, och med ålderdom kommer också ofta långvarig smärta. Men behöver det vara så?
Ämnen i artikeln:
SmärtaVilka utmaningar smärtvården står inför när en allt större andel av befolkningen blir äldre handlade ett av Medicinska riksstämmans första seminarium om.
Riksdagsledamoten och läkaren Barbro Westerholm (FP) inledde med ett lite mer filosofiskt perspektiv. Hon undrade vem som är gammal och konstaterade att det är en definitionsfråga.
– Jag tror att vi blir gamla när vi inte längre är nyfikna på morgondagen, sade hon och förklarade att hon hellre använder ordet ”årsrik” än gammal.
Det finns en massa myter om äldre och smärta, påpekade Jan Persson, överläkare vid Karolinska universitetssjukhuset i Huddinge. Att det hör till åldrandet att ha ont, att äldre inte har lika ont och att de inte tål analgetika och att det därför inte ska vara någon idé att behandla dem, är myter som måste bort, ansåg han.
En stor utmaning för smärtvården av äldre är att vi i dag behandlar symtomen på smärta, men inte går till botten med orsakerna, påpekade Barbro Westerholm.
En av förklaringarna till det är att allmänläkarna och geriatrikerna inte har så stor kunskap om smärta, menade Hans Johansson, specialist i geriatrik och smärtlindring. Han konstaterade att mindre än en procent av landets allmänläkare och geriatriker är smärtspecialister och att det saknas fortbildningsmöjligheter, trots att behovet finns.
Ännu en utmaning talade Carl-Olav Stiller, docent och klinisk farmakolog vid Karolinska universitetssjukhuset i Solna, om. Läkemedelsbehandlingen hos äldre behöver individualiseras och en riktlinje är att man börjar i mycket låg dos och sedan långsamt ökar den efter utvärdering. Om en behandling ger för svåra biverkningar jämfört med nyttan bör den sättas ut, ansåg han.
– Att säga ”något måste vi göra” är inget bra argument för att fortsätta med en behandling, sade Carl-Olav Stiller.
Men hur ska då smärtvården av äldre bli bättre? Ett förslag som Hans Johansson tog upp var särskilda smärtsjuksköterskor. Eftersom de allra flesta först söker vård för smärta på vårdcentralen så skulle särskilt utbildade sjuksköterskor kunna hantera en stor del av de patienterna. Han tyckte också att allmänläkarna i större utsträckning skulle kunna samarbeta med till exempel fysioterapeuter, som ofta har ett stort engagemang kring smärtpatienter.
Seminariet avslutades med en diskussion, där flera påpekade att dagens ofta 15 minuter långa besök per patient är alldeles för korta för att ordentligt hinna utreda smärta, som ofta kan vara diffus.
AMINA MANZOOR