Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Lördag24.10.2020

Kontakt

Annonsera

Meny

Starta din prenumeration

Prenumerera

Sök

Smärta

Bonde odlar ny syn på skadade ryggar

Publicerad: 18 Oktober 2002, 11:54

Grundaren av Ryggkirurgiska kliniken i Strängnäs bor på Nibble gård utanför Västerås. Det är Sven-Erik Johansson, en 61-årig lantbrukare som lever på att föda upp grisar.


- Skillnaden mellan att driva sjukvård och att vara grisbonde - den är inte så förfärligt stor, hävdar Sven-Erik Johansson.  I år är det 15 år sedan kliniken i Strängnäs startade. Då sågs den som en provokation mot svensk ryggsjukvård, i det att den var helt privat och använde teknik som inte var etablerad. I dag har motvinden mojnat och flera av landets ortopeder ger verksamheten ett erkännande.  Dagens Medicin träffar den ene initiativtagaren på lantbruket Nibble gård. Sven-Erik Johansson är något försenad. En djurskötare får ringa efter honom, och efter ett tag kommer en traktor farande längs landsvägen. Han ursäktar den bortglömda tiden, byter om från grisluktande kläder och sedan slår vi oss ned i lantbrukets kontor.  Där berättar Sven-Erik Johansson om en olycklig dag 1984 då han bärgade halm och föll illa. Han krossade en ryggkota och skadade en annan.  - Det gjorde så jävla ont, rent ut sagt. Jag tror att jag hade hoppat ut genom fönstret på femte våningen på sjukhuset - om jag bara hade kunnat gå!  Sven-Erik Johansson lades in på Akademiska sjukhuset i Uppsala. Där blev han opererad av neurokirurgen Bo Nyström. Operationen gick bra och ett särskilt förtroende uppstod mellan läkaren och patienten - eller medicinaren och entreprenören, om man så vill. Redan på sjukhuset smiddes nämligen planen att starta en privat klinik som skulle ta hand om endast ryggpatienter. De var, enligt Bo Nyström, "underklasspatienter" inom både ortopedin, som i första hand ägnade sig åt frakturer, höfter och knän, och neurokirurgin, som fokuserade på hjärnblödningar, skallskador och tumörer.  Tilltalad av resonemanget lovade Sven-Erik Johansson att skaffa fram de pengar projektet krävde.  - Jag kunde inte tänka mig något annat än att det skulle vara lätt att få fram pengar till en så bra sak.  Två miljoner kronor flöt in. Länsförsäkringar, Föreningssparbanken och Lantbrukarnas riksförbund nappade på idén, vilket fick även Landstinget Sörmland och Praktikertjänst att gå in med kapital. Bo Nyström och Sven-Erik Johansson tog banklån för att få 5,5 respektive 8 procent var. I dag äger företaget Proliva, som ingår i Praktikertjänst, 92 procent, Bo Nyström 5,5 procent och Sven-Erik Johansson 2,5 procent.  I september 1987 slog ryggkliniken upp dörrarna. Under åtta år var Sven-Erik Johansson företagets vd.  Genom åren har hundratals patienter opererats i Strängnäs. Enligt marknadschef Ann Mörk var det från början ungefär var tredje som betalade sjukvården antingen ur egen ficka, via försäkring eller genom arbetsgivaren, med priser som i dag ligger uppemot 150 000 kronor. I år är det endast ett fåtal. I stället är det en ökande andel som söker enligt de nya regler om valfrihet i vården som började gälla i juli förra året. De patienterna kommer framför allt från Stockholm och Västra Götaland.  - Utan valfrihetspatienterna hade ryggkliniken inte funnits kvar i dag, säger Sven-Erik Johansson.  Verksamheten i Strängnäs fick en trög start. Landstingen skickade inte patienter i den utsträckning man hade hoppats. De båda grundarna berättar båda att specialister som tidigare skrivit remisser till Bo Nyström i Uppsala inte lika gärna ville skicka patienter till en privat verksamhet.  Ett slags patienter fortsatte dock att remitteras. De har kommit att representera klinikens patientklientel, trots att de egentligen inte är i majoritet. Det är patienter med långvarig kronisk ländryggssmärta, en särskild smärtbild, då kallad instabilitet i ryggraden. Vid Strängnäskliniken kallas detta tillstånd segmentell rörelsesmärta, SRS.  I mitten av 1980-talet hade de här patienterna svårt att få hjälp inom sjukvården. Många upplevde sig som missförstådda av sina läkare, som inte kunde hitta något fel på deras ryggar och inte heller kunde hjälpa dem.  Vid några landstingskliniker behandlades de med steloperation. Metoden var dock inte vetenskapligt utvärderad och det fanns inga belägg för att den fungerade eller något vetenskapligt underlag för hur en ryggkirurg skulle välja ut rätt patienter för steloperation. Att en nystartad klinik då intresserade sig särskilt för just dessa patienter var inte seriöst, menade en del av landets ortopeder.  Sven-Erik Johansson ställer sig än i dag frågande inför kritiken. Enligt honom är det själva grundtanken med kliniken - att patienter ska få ta del av ny behandling, som inte är etablerad och som inte kan erbjudas i samma utsträckning inom landstinget.  - Om alla kan göra samma sak som vår klinik, då är den ju inte intressant att remittera till. Vi måste ligga först, och erbjuda något andra inte har, säger han.  Kliniken har periodvis inte varit särskilt lönsam. Praktikertjänst har vissa år fått gå in med pengar, Bo Nyström betalar fortfarande på sina banklån och Sven-Erik Johansson sålde en del av sina aktier för samma summa som han gav.  - Problemen med lönsamhet har en enda orsak, och det gör mig förbannad. I dag måste privata kliniker betala moms och skatt precis som andra företag. Om vi hade möjlighet att avsätta en summa pengar, utan att skatta för dem, pengar som fick användas enbart till utveckling, då hade vi haft helt annan möjlighet att utveckla vår verksamhet och göra vetenskapliga studier, säger han.  - På ryggkliniken måste alla arbeta för att få ihop pengar till dagligt bröd. Det här är ett moment 22 för privata kliniker.  I dag, när Dagens Medicin ringer till ryggkirurger i landet, är det ingen som vill upprepa gammal kritik eller komma med ny. Tvärtom beskrivs flera förtjänster, som att kliniken har korta köer, har lyft fram SRS-patienterna och har satt press på annan ryggsjukvård.  Sven-Erik Johansson vill heller inte "starta pajkastningen igen", men han kan inte låta bli att undslippa sig några gliringar.  - Det finns uppbyggda mönster i den akademiska världen som går ut på att man ska ge fan i att tassa in på andras områden. Jag har en annan uppväxt och fostran. Jag har många gånger blivit minst sagt chockerad över hur en del ortopeder har behandlat Nyström genom åren.  Finns det inte skitsnack mellan lantbrukare?  - Det kanske finns till en viss del inom alla yrkeskårer. Men de här personerna har gjort det på ett så utstuderat sätt, bara för att de är akademiskt utbildade. De har skrivit brev som är - oerhörda. Jag har kopior på ett antal. Där har vi blivit kallade "charlataner" och allt möjligt.  I slutet av förra året presenterades de första resultaten ur Den svenska ländryggsstudien, en multicenterstudie, där 19 svenska kliniker ingår. I studien har 294 patienter med kronisk ländryggssmärta lottats till antingen steloperation eller icke-kirurgisk behandling, bland annat sjukgymnastik. Patienterna har följts upp efter två år. Då hade 63 procent av de stelopererade patienterna förbättrats, jämfört med endast 29 procent av dem som fått icke-kirurgisk behandling. Det är den första randomiserade studien som visar att steloperation, eller fusionsteknik, har effekt.  Strängnäskliniken har inte deltagit i den svenska ländryggsstudien. Huvudskälet som ges är att urvalet av SRS-patienter, alltså hur man valt ut dem som antas bli hjälpta av en steloperation, inte är det urval som används på Strängnäskliniken.  Patienterna är dock nöjda. Enligt en enkät, som redovisas i företagets årsrapport, svarar 93 procent att de "definitivt" skulle rekommendera kliniken.  När intervjun pågått i över en timme, börjar Sven-Erik Johansson skruva sig i stolen. Det är inte bara för att samtalet börjar lida mot sitt slut. Han har fortfarande problem med sin skadade rygg.  - Jag har lite svårt att sitta och saknar känsel i vissa delar av bålen och ryggen. Men man kan leva med vissa svårigheter om man bara ställer in sig på att göra det.  Vi lämnar rummet med reklam för Nibble Gårdgris på väggarna. Enligt affischen är Nibble Gårdsgris en lycklig varelse, som ligger på rygg tillbakalutad i höet och ler mot betraktaren medan han läser boken "Mitt liv som gris".  - Vi har fått kritik för den där affischen. Vi har fått höra att vi idylliserar grisuppfödningen, som ändå går ut på att grisarna ska slaktas. Men vi ville visa grisarna som individer, för det är var de är, och de förtjänar respekt fram till sina sista dagar.  Sven-Erik Johansson ser ingen egentlig skillnad mellan sitt engagemang i Ryggkirurgiska kliniken i Strängnäs och Nibble lantbruk, som säljer "Lantskinkan Nibble Gårdsgris".  - Det viktiga när man leder en verksamhet är att förstå organisationen runt omkring, vilka parter som finns och vad de vill ha. Inom sjukvården innebär det till exempel att man förstår vad som är viktigt för patienterna. Där har jag haft förmånen att själv ha legat helt fixerad och inte kunna röra mig. Jag förstår patientperspektivet.  En rundvandring för oss in till grisarna. I en lada, där golvet är täckt av ett tjockt lager med halm, går ett 50-tal grisar fritt och bökar. Så har Nibble-grisarna bott sedan 1980. Då möttes det av stark misstro från lantbrukarkollegor. Ladan är nämligen inte uppvärmd på vintern och skeptiker hävdade att grisarna skulle frysa.  I dag är det lag på att grisar ska få gå fritt och inte vara fastkedjade eller fixerade i bås. Och att kliva in i ladan är att kliva in i värmen. De gamla tidernas bås står kvar längs väggarna i ladan, och de ser väldigt trånga ut.  - Det här är det bästa jag har gjort, säger Sven-Erik Johansson, och tittar ut över sina 300-kilosgrisar.  Sedan lägger han till:  - Inom lantbruket.  Sven-Erik Johansson ler nöjt och rätar på ryggen.

Dela artikeln:


Dagens Medicins nyhetsbrev

Välj nyhetsbrev