Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Smärta

Dålig feedback minskar felrapportering

Publicerad: 6 februari 2008, 07:13

Bättre feedback. Det tror forskaren Yvonne Utegård är en väg för att öka sjuksköterskornas vilja att rapportera fel och misstag. I dag får de nästan ingen återkoppling alls, vilket gör att intresset för att rapportera misstag minskar.


Enligt hälso- och sjukvårdslagen måste all vårdspersonal rapportera eventuella avvikelser, det vill säga fel eller misstag i den givna vården där patienter kom till skada, eller riskerade att komma till skada.

Att antalet faktiska avvikelser inom hälso- och sjukvården vida överstiger de som faktiskt anmäls internt eller till Socialstyrelsen är allmänt känt.

Men varför är det så? Vilka faktorer påverkar om en avvikelse anmäls eller inte?

Yvonne Utegård, sjuksköterska och universitetsadjunkt vid Högskolan i Kalmar, har försökt ta reda på det genom att intervjua ett antal sjuksköterskor på ett sjukhus i södra Sverige.

Oftast samvetet som styr
En avgörande faktor för rapporteringen var om patienten hade skadats eller inte. Om sjuksköterskorna ansåg att patienten utsatts för stor fara, där avvikelsen direkt påverkade patientens hälsa, uppgav sjuksköterskorna att de skrev en avvikelserapport.

Ju större avvikelse, desto större chans att sjuksköterskorna skrev en avvikelserapport.

– Det är oftast inte ett rationellt handlade som avgör om en sjuksköterska rapporterar en avvikelse eller inte, i stället är det samvetet som styr, säger Yvonne Utegård.

Alla intervjuade var mycket medvetna om risken för repressalier och att förlora sin legitimation på grund av eventuella misstag.

– Alla sjuksköterskor jag pratade med tog upp detta som något som de alltid övervägde innan de rapporterade en avvikelse. Det är något alla är mycket medvetna om och tänker på. Att erkänna att de gjort fel och synliggöra sina brister upplevdes dessutom som pinsamt, säger Yvonne Utegård.

Många sjuksköterskor uppgav också att det var svårt att skriva en avvikelserapport när en kollega hade gjort ett misstag. De var rädda för att uppfattas som illojala av sina kollegor.

Erfarenhet spelar stor roll
Sjuksköterskans erfarenhet, eller snarare brist på erfarenhet, hade också betydelse för avvikelserapporteringen. En uppfattning var att oerfarna sjuksköterskor rapporterade mer än erfarna.
Många ansåg att en förklaring till detta är att erfarna sjuksköterskor har mer kunskap och erfarenhet, så att de lättare kan bedöma konsekvensen av en viss händelse och därmed avgöra hur viktigt det är att rapportera den.

En åtgärd som skulle kunna öka sjuksköterskornas vilja att rapportera avvikelser, enligt Yvonne Utegård, är feedback.

En avgörande faktor till att av-­­v­ikel­se­­rapporter skrevs var att sjuksköterskorna ville få till stånd en förändring. Men eftersom feedback ofta uteblev, uppfattade sjuksköterskorna det som om avvikelserapporterna sällan ledde till någon förändring.

– Många tyckte att det var frustrerande att inte veta vad som hade hänt efter det att en avvikelserapport hade lämnats in. Avsaknaden av feedback gjorde att sjuksköterskorna inte visste vilka åtgärder som vidtagits och då hade de svårt att se någon vinst med avvikelserapporteringen, intresset för att rapportera minskade, säger Yvonne Utegård.

Orsak till vårdskada

Enligt Social­styrelsens definition räknas en avvikelse som en negativ händelse eller ett tillbud.
En negativ händelse, i sin tur, är en händelse som medfört en vårdskada. Ett tillbud är en händelse som hade kunnat medföra vårdskada.
Som vårdskada räknas ”lidande, obehag, kroppslig eller psykisk skada, sjukdom eller död som orsakas av hälso- och sjukvården och som inte är en oundviklig konsekvens av patientens tillstånd”.

Dela artikeln:


Dagens Medicins nyhetsbrev

Välj nyhetsbrev