Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Smärta

Enkel övning ger hopp om tidig upptäckt av knäartros

Publicerad: 10 februari 2006, 11:49

Sjukvården kan enkelt upptäcka patienter som ligger i riskzonen för att utveckla knäledsartros med två tester: längden på ett enbenshopp och maximalt antal knäböjningar på 30 sekunder. Det visar ny forskning från Lunds universitet.


Patienter med knäledsatros får ofta försämrad funktion i benen, vilket gör att de får svårt att utföra olika rörelser och därmed förlorar förmågan att utöva vardagliga aktiviteter. Genom att mäta funktionen i benen kan läkare och sjukgymnaster få en uppfattning om patientens besvär och bedöma vilken typ av behandling som är lämpligast.

För att ta reda på hur funktionen i benen mäts bäst har sjukgymnasten Ann Bremander vid forsknings- och utvecklingscentrum på Reumatikersjukhuset Spenshult i Oskarström utvärderat tio vanliga testmetoder för att undersöka knäbesvär.

Enkelt att göra båda testerna  För att testerna ska anses pålitliga och relevanta letade Ann Bremander efter övningar där män presterar bättre än kvinnor, yngre bättre än äldre och patienter utan smärta bättre än de som har ont. Studien, som omfattar 285 meniskopererade personer, visar att två av testerna uppfyllde kraven - hur långt patienten kan hoppa på ett ben och hur många knäböjningar han eller hon kan göra på 30 sekunder.

- Det som är extra bra med just de här två testerna är att övningarna påminner om rörelser som man gör i det dagliga livet. Dessutom är de enkla att utföra, säger Ann Bremander.  Studien ingår i den avhandling som hon presenterade vid Lunds universitet den 20 januari i år.

Hopp på ett ben mäter balansen  Det ena testet, där patienten ska hoppa så långt som möjligt på ett ben, mäter både styrka och explosivitet i muskeln samt hur bra balans personen har. Patienten ska stå på ett ben med händerna på ryggen, hoppa så långt som möjligt rakt fram och sedan stå kvar med bibehållen balans.

Vid det andra testet, där patienten ska göra så många knäböjningar som möjligt på 30 sekunder, är det framför allt uthålligheten i musklerna och förmågan att snabbt kunna växla mellan böjning och sträckning av knäet som mäts. Övningen går till så att patienten står på ett ben vid en markering på golvet format som ett T. Patienten böjer sedan sitt ben tills han eller hon inte längre ser den övre stapeln på T:et, vilket motsvarar omkring 30 graders vinkel.

En person som har ont i sina knän undviker ofta belastande rörelser, vilket gör att benmusklerna så småningom försvagas. Samtidigt gör svaga muskler att leden belastas ytterligare, vilket ökar risken för att artros i knäleden ska uppstå. Därför är det enligt Ann Bremander viktigt att fånga upp personer som riskerar att utveckla knäartros, till exempel meniskopererade patienter, på ett tidigt stadium så att de kan börja bygga upp sina muskler.

- Om riskpatienterna kan börja med förebyggande träning innan de utvecklar artros är mycket vunnet, eftersom det går att fördröja utvecklingen med god muskelstyrka, säger Ann Bremander.

Hon har även undersökt vad som händer med den fysiska funktionen i knäet hos riskpatienter över tid. I denna delstudie mättes funktionen i benen vid två olika tillfällen, dels hos 173 meniskopererade personer, dels hos 47 friska kontrollpersoner i åldrarna 26 till 84 år. Med mellan fyra och tio års mellanrum fick personerna utföra både enbenshopp och maximalt antal knäböjningar på 30 sekunder.

Det visade sig att funktionen i benen försämrades från första till andra mättillfället, både hos dem som genomgått meniskoperation och i kontrollgruppen. Försämringen var större hos de personer som upplevde smärta och hade röntgenverifierad artros vid första mättillfället än hos dem som inte hade ont och/eller saknade synliga artrosförändringar i knäleden första gången testen utfördes.

Patienter kan göra test själva  Försämringen började dessutom redan i medelåldern, vilket är tidigare än vad forskarna hittills trott. Därför är det enligt Ann Bremander viktigt att börja med rehabilitering redan på ett tidigt stadium efter en knäskada.

- Eftersom testen är så enkla att utföra skulle man kunna instruera riskpatienter att själva pröva funktionen i benen hemma så att de kan höra av sig till sin läkare eller sjukgymnast när de försämras, säger Ann Bremander.

Camilla Wernersson

Dela artikeln:


Dagens Medicins nyhetsbrev

Välj nyhetsbrev

Se fler branschtitlar från Bonnier News