Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

torsdag22.04.2021

Kontakt

Annonsera

Meny

Starta din prenumeration

Prenumerera

Sök

Smärta

Lungsjuka extra uthålliga av träning med syrgas i näsan

Publicerad: 12 april 2002, 11:04

Att träna med extra syrgas gör patienter med kroniskt obstruktiv lungsjukdom, KOL, uthålligare. Det framgår av en studie där 29 KOL-patienter följdes under ett sju veckor långt träningsprogram.


Patienter som lider av kroniskt obstruktiv lungsjukdom, KOL, kan förbättra sin fysiska förmåga och välbefinnande genom träning.   Men med extra syrgas blir effekten ännu större.   Det berättar Margareta Emtner, medicine doktor och sjukgymnast, som har genomfört en studie vid ett amerikanskt forskningscentrum. Under ett och ett halvt år forskade hon vid Harbor-UCLA, Research and Education Institute, Kalifornien, USA.   För några månader sedan kom hon tillbaka till Sverige och Uppsala, där hon varvar arbetet som lektor vid Uppsala universitet med kliniskt arbete vid lung- och allergikliniken på Akademiska sjukhuset.  - De amerikanska KOL-patienterna skiljer sig inte från de svenska. Därför är resultaten från studien intressanta också för svensk sjukvård, säger Margareta Emtner.   Patienterna som deltog i studien var i åldrarna 45 till 80 år: 11 kvinnor och 18 män. Ingen hade syrgasbehandling i det dagliga livet.   Samtliga fick genomgå en sju veckor lång fysisk rehabilitering där målsättningen var att träna konditionen. Träningen, som skedde på motionscykel, pågick under 45 minuter, tre dagar i veckan.  Under träningen utrustades patienterna med näsgrimma och delades in i två grupper. Den ena gruppen fick syrgas via grimman, medan den andra fick vanlig luft.   Varken instruktören eller patienterna visste vilka som fick syrgas respektive luft.  Före, under och efter rehabiliteringen mättes den fysiska förmågan med hjälp av cykelergometertest. Varje patient gjorde fyra tester, två med maximal och två med submaximal belastning.   - Maximal belastning innebär att belastningen ökar varje minut tills patienten inte orkar fortsätta att cykla. Den submaximala belastningen motsvarar 75 procent av patientens maximala belastning. Under det submaximala testet var vi intresserade av hur länge patienten kunde cykla med samma belastning, förklarar Margareta Emtner.  Före träningen orkade patienterna i genomsnitt cykla i sex minuter på submaximal belastning. Men om de fick extra syrgas ökade förmågan och de orkade i 10,5 minuter.   Efter avslutad träning hade båda grupperna förbättrat sin förmåga.  Men störst förbättring sågs i gruppen som tränat med extra syrgas. Här hade patienterna i genomsnitt mer än fördubblat sin kapacitet, och orkade nu trampa under 14,5 minuter med submaximal belastning.   De patienter som tränat utan syrgas hade också fått mer ork och klarade 11 minuters cykling i genomsnitt, alltså en 70-procentig förbättring.  Patienter som under de sju veckorna tränat med extra syrgas presterade inte bara bättre fysiskt, de mådde också bättre psykiskt.   - Vi mätte livskvaliteten med hjälp av formuläret SF-36. Båda grupperna hade förbättrat sina poäng, men skillnaden var stor. I gruppen med syrgas hade poängen ökat med 87, jämfört med 29 i den andra gruppen, säger Margareta Emtner.  Att livskvaliteten ökar i samband med fysisk träning tror Margareta Emtner beror på att patienterna vågar anstränga sig mer och blir på så sätt mer fysiskt aktiva i det dagliga livet.   - När man känner att man har kontroll över sin sjukdom och att man inte blir lika andfådd längre, mår man också bättre psykiskt, förklarar Margareta Emtner.

Barbro Falk-Wadman

Dela artikeln:


Dagens Medicins nyhetsbrev

Välj nyhetsbrev