Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Smärta

Satsning missade självmord

Publicerad: 3 oktober 2012, 12:00

Regeringens psykiatrisatsning har missat ett av sina prioriterade mål: att färre ska ta livet av sig i samband med en vårdkontakt. Inte en enda åtgärd har fokuserat på självmorden.


Ett av regeringens mål med sin psykiatrisatsning de senaste fyra åren var högt ställda: Självmorden i samband med en vårdkontakt skulle minska med 30 procent.

Resultatet efter fyra år är desto magrare. Statskontoret har utvärderat satsningen under åren 2007–2011 och en av slutsatserna är att den inte haft någon påverkan på detta område. Ingen av de 40 åtgärder som ingick i satsningen har haft självmordsförebyggande arbete som huvudsakligt fokus, enligt rapporten.

– Det är förvånande. Om man hade ett sådant mål borde man ha satsat på projekt som handlar om att ge god vård och uppföljning av självmordsbenägna, säger Bo Runeson, som är överläkare på affektivt centrum vid Norra Stockholms psykiatri och som forskar om självmordsprevention.

Regeringen har även valt ett mål som inte går att mäta, slår rapporten fast. Det saknas nämligen data om antalet självmord i samband med vård, definierat som en pågående vårdkontakt eller inom fyra veckor efteråt.

Men en datakörning som Socialstyrelsen har gjort åt Statskontoret pekar på att inte mycket har hänt under perioden. Åtminstone inte när det ­gäller självmord efter kontakt med psykiatrin, övrig sluten­vård, och läkarbesök i öppenvård, som är de delar av sjukvården där det finns uppgifter på området.

Två åtgärder inom psykiatrisatsningen har dock delvis berört självmord: Dels ett projekt med specialistkompetenskurser, kallat Metis, som bland annat omfattat en kurs i suicidologi. Dels ett uppdrag till kommuner och landsting om att öka personalens baskompetens, där 18 av 99 projekt på något sätt berört självmordsförebyggande arbete.

Statskontoret konstaterar dock i sin rapport att regeringen inte öronmärkt pengar eller gett några uppdrag riktade mot självmord, och att det skulle kunna tolkas som en signal om att det inte är en prioriterad fråga.

– Regeringen borde ha riktat pengarna mer mot någon speciell åtgärd med målet att minska självmorden. Man kan inte förvänta sig att något ska hända av sig självt, säger Michael Kramers, utredare på Statskontoret.

Danuta Wasserman, föreståndare för Nationell prevention av ­suicid och psykisk ohälsa är inne på samma linje. Enligt henne hade det behövts tydligare styrning eftersom det inte finns tillräckliga kunskaper om självmord ute i vården.

– Inför en så här stor satsning borde man ha diskuterat med expertisen, för att se vilka projekt man vill stimulera för att få största möjliga nytta.

Hon vill att kommande insatser ska riktas mot att omsätta forskningen om vilka arbetssätt som förebygger självmord på det lokala planet. Som exempel nämner hon ett försök i Norge där en förbättrad vårdkedja visat sig minska självmorden, men även ett försök i Stockholm med kortare utbildnings­insatser i självmordsprevention för personal inom psykiatrin och kommunen under 2007–2010, ­kallat aktion livräddning. I området där utbildningen genomfördes minskade de vårdrelaterade självmorden från 17 stycken år 2009 till åtta år 2011, något Danuta Wasserman tror beror på en bättre beredskap hos personalen.

– Den här typen av utbildning borde testas på flera håll, säger hon.

Flera psykiatrer som Dagens Medicin talat med anser att det allra mest brännande är att utbilda personal i suicidriskbedömningar. Socialstyrelsen bedömer att vården blivit bättre på detta, men att det fortfarande finns brister.

Bo Runeson på affektivt centrum i Stockholm instämmer, men ifrågasätter om fler satsningar i form av projekt är det som behövs. Hans mottagning är inriktat på bipolär sjukdom och tar dagligen emot personer som står på randen till att ta sitt liv. Att få mer resurser i det dagliga arbetet för att följa upp dem och göra bättre riskbedömningar skulle vara bättre använda pengar, enligt Bo Runeson.

– Kortvariga projekt ger inte samma utbyte som att ge stöd till kärnverksamheten. Att minska självmorden är ett prioriterat område för oss och vi skulle kunna göra mycket med ökade resurser.

HANNA ODELFORS

Dela artikeln:


Dagens Medicins nyhetsbrev

Välj nyhetsbrev