Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Smärta

Svensk teknik avslöjar att mögeldamm gör näsan sjuk

Publicerad: 3 juni 2002, 12:06

Förorenat damm som finns i "sjuka hus" orsakar en inflammatorisk reaktion i näsans slemhinna. Med hjälp av bland annat en svensk teknik för undersökningar av nässlemhinnan, har forskare i Danmark och Sverige kunnat visa att dammet både ger svullnad och påverkar blodflödet i näsan.


Irriterade luftvägar och ögon, huvudvärk och trötthet är symtom som kopplas till dåligt inomhusklimat, men det är fortfarande inte klarlagt vad som är orsak till besvären som drabbar människor som bor eller arbetar i så kallade sjuka hus.  I forskningsprojektet Damos arbetar svenska och danska forskare för att klarlägga vad som händer när människor utsätts för husdamm och vissa kemikalier som finns i byggnadsmaterial. Dit hör aldehyder, från exempelvis spånskivor och linoleummattor, och glukaner från cellväggarna hos mögelsvampar.  Varken dammet eller aldehyderna gav var för sig upphov till någon inflammatorisk reaktion. Men när forskarna utsatte 36 friska försökspersoner för husdamm som hade förorenats med glukaner eller aldehyder, kunde de visa att en inflammation uppstod i nässlemhinnan.  - Symtomen beror alltså inte bara på någon nervkittling. Långdragna inflammatoriska vävnadsreaktioner anses ju vara av ondo, så man kan fråga sig vad som händer vid längre tids exponering i en bostad eller på en arbetsplats - kommer inflammationen att leda till organförändringar?  Det säger docent Jan-Erik Juto, överläkare på öron-näsa-halskliniken, Huddinge universitetssjukhus, och en av forskarna bakom studien.  Även i andra, tidigare studier har forskare kunnat visa på en inflammatorisk process i näsan hos patienter som vistats i sjuka hus, genom fynd av inflammatoriska markörer i nässköljvätska.  Exponering i kontrollerade doser  - Men detta är en av de första studierna där vi har haft full kontroll över exponeringsgraden, över luftens innehåll och temperatur, säger Göran Stridh, kemist vid Universitetssjukhuset Örebro och projektledare för Damos.  Inflammationen av det förorenade dammet yttrade sig som en ökad svullnad och förändrat blodgenomflöde i nässlemhinnan hos försökspersonerna. I nässköljvätska hittade forskarna också ökade nivåer av cytokiner och proteinet ECP, som bägge tyder på en inflammation.  Resultaten från studien är ännu preliminära och opublicerade.  Ett viktigt redskap för att påvisa förändringarna i nässlemhinnan har varit rhinostereometern, som utvecklats av Jan-Erik Juto. Den är ett specialutformat mikroskop till vilket en individuellt utformad bettskena har monterats. Med hjälp av skenan fixeras försökspersonens huvud i ett tredimensionellt koordinatsystem, vilket gör det möjligt att mäta slemhinnans svullnad på exakt samma ställe från gång till gång. Längs en skala i mikroskopets ena okular kan svullnadsförändringar på ned till en tiondels millimeter mätas.  Undersökningarna med rhinostereometern har kombinerats med mätningar av blodflödet i näsan, vilket sker med hjälp av laser-dopplerteknik. In i näsborren förs en specialutformad prob, ett litet rör som sänder ut och fångar upp laserljus. Ljuset reflekteras av blodkropparna som strömmar förbi i näsans blodkärl. Skillnaden i ljusfrekvens mellan det utsända och det uppfångade ljuset ger ett mått på blodkropparnas koncentration och flödeshastighet.  Damos-projektet inleddes med en studie vid Århus universitet i Danmark. Ett hundratal danska försökspersoner provocerades med histamin i inandningsluften. Med hjälp av rhinostereometern kunde forskarna urskilja personer med hyperreaktiva nässlemhinnor, och personer som inte reagerade på histaminprovokationen. Blodgenomströmningen vid provokationen påverkades även av försökspersonens kön och om han eller hon var allergisk.  Allergiker reagerade kraftigare  Av försökspersonerna fick 36 personer delta i den nu aktuella studien i Damos-projektet. En grupp var allergiker. En annan grupp bestod av hyperreaktiva personer som inte var allergiska. I en tredje grupp fanns personer som inte varit känsliga vid histminprovokationen.  I en klimatkammare vid Århus universitet utsattes grupperna under tre timmar för först ren luft, sedan damm, och slutligen damm med glukaner och aldehyder.  Det var bara det förorenade dammet som gav upphov till en reaktion i nässlemhinnan. De preliminära resultaten tyder dessutom på att allergikerna och de hyperreaktiva icke-allergikerna reagerade med en kraftigare inflammation.  - Om resultaten håller kan vi anta att det hos dessa grupper finns större risk att utveckla symtom i sjuka byggnader, säger Jan-Erik Juto.  Hur inflammationen och hyperreaktiviteten uppkommer är fortfarande oklart. Men Jan-Erik Juto är övertygad om att trigeminusnerven, som förmedlar känslointrycken från näsan, är inblandad. Forskarna har sökt anslag för att utforska kopplingen mellan hyperreaktivitet, nervfunktion och inflammation. Jan-Erik Juto har även vidareutvecklat rhinostereometern för kunna mäta känsligheten hos receptorer i nerven.

Dela artikeln:


Dagens Medicins nyhetsbrev

Välj nyhetsbrev