Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Smärta

Tidpunkt för vitaminer påverkade skyddseffekten

Publicerad: 14 juli 2003, 10:48

Tidpunkten när man tar tillskott av vitamin C och E kan ha betydelse för vilken effekt det har för individen. Det framgår av ett begränsat försök på personer med typ 2-diabetes. Genom att ta vitaminerna före dagens kraftigaste måltid ökar skyddseffekten.


En majoritet av patienter med typ 2-diabetes dör i aterosklerotisk sjukdom. Oxidativ stress är en av mekanismerna i sjukdomsförloppet och därmed borde antioxidanter som vitamin E påverka riskbilden. Dock har slutsatserna från olika studier varierat kraftigt.  Olika studier har pekat på att timmarna efter en måltid, särskilt en fettrik måltid är särskilt skadliga för blodkärlen. Teoretiskt borde intag av antioxidanter i anslutning till de omfattande måltiderna ha bättre effekt än om de tas exempelvis på morgonen.   För att testa denna hypotes gjorde forskare från University of New Mexico, Albuquerque, USA, försök med elva personer med typ 2-diabetes. Försökspersonerna fick äta en måltid likvärdig med Big Mac från McDonalds, bland annat 70 gram fett, 104 gram kolhydrater och med ett energiinnehåll på 1314 kilokalorier klockan 18. Under olika försöksdagar fick de slumpmässigt tillskott av 1 gram vitamin C och 800 enheter vitamin E antingen före frukost eller före den stora måltiden kvällstid. Kontrollförsök gjordes där personerna inte fick några vitaminer alls, kontroller gjordes också utan det kraftiga kvällsmålet.  När försökspersonerna inte fick något vitamintillskott alls men åt det kraftiga kvällsmålet ökade halten av C-reaktivt protein, CRP, en markör för inflammation, jämfört med att de åt en normal kvällsmåltid. När patienterna tog vitaminer förhindrades ökningen av CRP. Vitaminer som gavs före kvällsmålet gav ett signifikant bättre skydd mot höjningen än när vitaminerna togs på morgonen.  Forskarna drar slutsatsen att antioxidanter som vitaminer har olika stark effekt beroende på när under dygnet de tas. Detta förhållande kan, anser de, ha haft en betydelse för de motstridiga effekter på hjärt-kärlrisken som olika studier kommit fram till.

Sten Erik Jensen

Dela artikeln:

Dagens Medicins nyhetsbrev

Välj nyhetsbrev