Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Urologi

I Örebro tar kuratorn alltid kontakt

Publicerad: 25 april 2013, 10:06

I Örebro lämnas inte män med prostatacancer ensamma med sina tankar om liv och död. Kuratorn Elisabeth Skeppner kontaktar dem alla.


Hon har sedan 15 år tillbaka som rutin att kontakta alla patienter som fått diagnosen prostatacancer vid Universitetssjukhuset Örebro.

– Jag känner mig ganska unik som jobbar på det här sättet. Min erfarenhet är att andra landsting kontaktar patienter mer slumpmässigt, säger Elisabeth Skeppner, kurator vid sjukhusets urologiska klinik.

De första månaderna efter beskedet är det extra viktigt att upprätthålla kontakten med patienten, säger hon. Många män beskriver första tiden efter beskedet som ett vakuum, där de bland annat har svårt att ta in information. För kuratorer handlar det då om att lyssna och ta reda på vad patienten tagit till sig.

– I samtalen försöker jag fokusera på att männen ska kunna få utlopp för sina tankar och känslor som kommer vid cancerbeskedet. Genom en uppsökande kontakt visar jag att känslor och reaktioner är helt naturliga i det här sammanhanget och att fler känner likadant, säger Elisabeth Skeppner.

En del män väljer aktiv monitorering som behandling då de inte vill riskera biverkningar i form av inkontinens och impotens, berättar hon. Andra känner i stället en oro över att ha kvar cancer och vill därför opereras eller strålas så fort som möjligt.

Sexualitet är ett vanligt ämne. Flera av Elisabeth Skeppners patienter med prostatacancer mår psykiskt dåligt efter sin behandling och upplever att de fått en annan kropp med andra funktioner.

– Många berättar att de inte känt sig sjuka och att diagnosen därför kom som en chock. Då kan det vara svårt för en del att samtidigt klara av att välja sin egen behandling, säger Elisabeth Skeppner.

Det är en kraftig stress för individen att få ett cancerbesked och att hemlighålla diagnosen är ofta psykiskt påfrestande. Samtalen kan hjälpa männen att återta kontrollen, berättar Elisabeth Skeppner.

– Många män känner från början en stark rädsla för att dö. Med hjälp av vården och närstående börjar patienten sakta förstå att livet ska fortgå trots diagnosen.

Relaterat material

Lågriskcancer ska kontrolleras – inte opereras

MICAELA TORESSON

Dela artikeln:


Dagens Medicins nyhetsbrev

Välj nyhetsbrev

Se fler branschtitlar från Bonnier News