Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Urologi

Studie nyanserar bild av behandlingar mot prostatacancer

Publicerad: 30 januari 2013, 22:00

Initiala skillnader i förekomst av impotens och urininkontinens hos patienter som opererats eller strålats för tidig prostatacancer blir mindre tydliga efter 15 års uppföljning, enligt en ny studie New England Journal of Medicine.


Ingen randomiserad studie har hittills jämfört effekterna av potentiellt botande behandling med strålning eller kirurgi vid tidig prostatacancer.  Det är dock välkänt att vissa biverkningar är mer förknippade med den ena metoden jämfört med den andra.

En ny framåtblickande icke-randomiserad studie från USA bekräftar nu de här skillnaderna, åtminstone upp till fem års uppföljning. Då var urininkontinens och potensproblem fem respektive två gånger vanligare bland dem som genomgått kirurgi, jämfört med strålning.

Och förekomsten av tarmträngningar, det vill säga plötsliga behov av att tömma tarmen, var dubbelt så vanligt bland dem som strålats, jämfört med dem som hade opererats.

Men efter 15 år hade skillnaden i förekomst av impotens suddats ut. De övriga skillnaderna hade minskat och var inte lägre statistiskt säkerställda. Forskarna konstaterar också att många av patienterna hade försämrats i alla tre studerade funktionsmått oavsett behandling.

Vid långtidsuppföljningen var förekomsten av impotens, definierat som oförmåga att genomföra samlag, 87,0 och 93,9 procent bland dem som opererats respektive strålats.

Motsvarande siffror för urininkontinens, definierat som ingen kontroll av urinering eller frekventa urinläckage, var 18,3 respektive 9,4 procent.  Och för tarmträngningar var siffrorna 21,9 jämfört med 35,8 procent.

Mot bakgrund av att de flesta patienter med tidig prostatacancer har en mycket god överlevnad anser forskarna att resultaten i studien kan användas för att ge råd till patienter om vilken behandlingsmetod som är att föredra.

Men Jan-Erik Damber, som är professor i urologi vid Göteborgs universitet, är skeptisk till om resultaten kommer få någon stor betydelse.

– Studien är visserligen intressant för att den är den längsta uppföljningen hittills av biverkningar efter kirurgi och strålning. Den bekräftar att de här problemen sitter i länge, vilket i och för sig knappast är överraskande eftersom det handlar om vävnadsskador, säger han.

– Men att skillnaderna mellan metoderna skulle suddas ut beror till stor del på ett bortfall av patienter med stigande ålder, vilket minskar möjligheterna till statistiskt säkerställda resultat. Och stigande ålder i sig leder ju också till att fler drabbas av de här problemen på mer naturlig väg, vilket kanske är mest påtagligt bland dem som strålbehandlades eftersom de genomsnitt var fem år äldre än de som fick kirurgi, säger Jan-Erik Damber.

I studien ingick totalt 1 655 män som diagnostiserats med tidig prostatacancer under åren 1994 eller 1995. De var då i åldern 55 till 74 år. Av patienterna genomgick 1 164 kirurgi medan övriga valde strålbehandling.

Läs abstract till studien:

Matthew Resnick med flera. Long-Term Functional Outcomes after Treatment for Localized Prostate Cancer. New England Journal of Medicine 2013; 368: 436–445. DOI: 10.1056/NEJMoa1209978

Carl-Magnus Hake

Reporter

carl-magnus.hake@dagensmedicin.se

Dela artikeln:


Dagens Medicins nyhetsbrev

Välj nyhetsbrev