Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

fredag07.05.2021

Kontakt

Annonsera

Meny

Starta din prenumeration

Prenumerera

Sök

Digitalisering

Kommuner vill inte köpa in nödsändare

Publicerad: 14 september 2005, 13:08

En nödsändare i form av ett armbandsur kan rädda livet på en dement person som gått vilse. Men trots att sändarna också kan spara resurser för både polisen och äldrevården är många kommuner inte intresserade.


Ungefär 300 svenskar bär så kallade nödsändare. De flesta av dem är dementa personer som ofta går vilse. Systemet med sändarna, som bygger på en svensk uppfinning, har utvecklats av företaget Athena Nordic i samarbete med Demensförbundet för att snabbt kunna hitta personer som irrat bort sig från sin bostad eller äldreboende.

Själva sändaren ser ut som ett armbandsur som fästs runt den dementes handled. När anhöriga eller personal anmäler ett försvinnande ger polisen i uppdrag till en trygghetscentral att aktivera sändaren via minicall-nätet. När sändaren aktiverats skickar den ut en signal på en nödfrekvens som är fri från störande radiotrafik. Signalen har en räckvidd på 30 kilometer i luften och 5 kilometer på marken och kan pejlas med hjälp av polishelikopter, bil eller en bärbar antenn. Sändaren fungerar både inomhus och utomhus oberoende av väder och ljusförhållanden, men eftersom minicall-nätets täckning varierar kan möjligheterna att aktivera sändaren skifta på olika orter i landet.

Brist på pengar sätter stopp  Som Dagens Medicin tidigare skrivit vill länspolismästare Olof Ersgård i Kalmar att sjukvården ska sätta någon typ av spårningsarmband på dementa som ofta går vilse, se nr 35/05. Men trots att tekniken alltså redan finns är det få kommuner som valt att hyra in nödsändarna, som kostar 10 000 kronor styck.

Poliskommissarie Göran Forsgren vid polismyndigheten i Stockholms län har mycket positiva erfarenheter av nödsändaren som enligt honom inte bara räddar liv utan även sparar pengar åt polis och kommun då vilsegångna personer hittas snabbare. Han har försökt förmå kommunerna att börja använda sändaren, men intresset har hittills varit svagt.

- När vi åker ut och föreläser om sändarna på olika mässor möter vi väldigt positiva reaktioner från kommunerna. Men när det sedan kommer till kritan blir det stopp för att det inte finns tillräckligt med pengar, säger Göran Forsgren.

Camilla Wernersson

Dela artikeln:


Dagens Medicins nyhetsbrev

Välj nyhetsbrev