Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Torsdag28.01.2021

Kontakt

Annonsera

Meny

Starta din prenumeration

Prenumerera

Sök

Digitalisering

Sjuka tvingades ur Ecmo-maskinen

Publicerad: 23 Maj 2013, 05:00

Slutkörd personal. Ständiga krismöten. Svårt lungsjuka patienter som tvingas avbryta vården i förtid för att ge plats åt ännu sjukare. Sådan var situationen på Ecmo-centrum under årets influensa.


Det var tveklöst katastrof, säger ­Kenneth Palmér, sektionschef för Ecmo-centrum på Karolinska universitetssjukhuset Solna.

Han säger att verksamheten nu är ”hyggligt i balans” till skillnad från i början av året då en ovanligt tuff influensasäsong satte sjukvården på prov.

– Patientsäkerheten var inte okej. Den var inte bara i fara, gränsen var kraftigt överskriden. Det var vård som vi inte ska bedriva i Sverige, säger Kenneth Palmér och tillägger att han funderar på att göra en lex Maria-anmälan till Socialstyrelsen.

– Vi pressade patienterna alldeles för hårt. Gång på gång fick vi avsluta vården för tidigt. Vi spelade ett spel med ohyggligt små marginaler.

Till Ecmo-centrum – som samverkar tätt med intensivvården – kommer patienter från hela landet som är så svårt hjärt- eller lungsjuka att de inte kan syresätta blodet på egen hand. Vården är personalkrävande då patienterna behöver ständig övervakning av rutinerad personal.

Ingen patient avled på grund av att sjukvården inte höll måttet, enligt Kenneth Palmér, men trycket mot Ecmo gjorde att patienter togs ur maskinen så snart de var över den mest akut livshotande fasen, för att ge plats åt någon som var ännu sjukare. Resul­tatet blev att intensivvårdsavdelningen, som också var hårt belastad, fick ta emot mycket svårt sjuka patienter som hade behövt ligga kvar i Ecmo ännu en tid.

– Det var en som jag definitivt vet föll tillbaka i Ecmo igen, säger Kenneth Palmér.
Gunnar Öhlén, chefläkare på stabsavdelningen för kvalitet och patientsäkerhet på Karolinska universitetssjukhuset, minns hur ansträngd situationen var under influensan. Sjukhuset sattes i stabsläge och den ökade beredskapen varade ända in i mitten av april.

– Bägaren höll på att rinna över, säger Gunnar Öhlén, som tillägger att läget förvärrades då Storbritannien plötsligt stängde gränsen för vuxna Ecmo-patienter. I vanliga fall brukar Sverige och andra länder i Europa hjälpas åt och ha ett patientutbyte.

– Nu fick vi inte mer någon extern hjälp utan var tvungna att maxa systemet och uppgradera vår egen kapacitet.

Gunnar Öhlén håller dock inte med om att patientsäkerheten sattes på spel. Någon lex Maria-anmälan från sjukhusets sida är inte aktuell, säger han.

– Jag kan helt ärligt säga att vi kunde upprätthålla säkerheten. Inga patienter blev bortprioriterade. Jag uppfattar att alla som behövde vård fick det, men det krävde ett ökat pusslande och ett ökat övertidsuttag och en stor flexibilitet från personalens sida.
Kenneth Palmér anser att grundproblemet är bristen på intensivvårdsplatser – en brist som han menar är kronisk och inte bara uppstår i influensatider.

– Varje iva-bakjours problem, varje dag, är att det är brist på platser. Och det handlar inte alls om att vi använder platserna fel utan att de är för få, de är alldeles för hårt nedstrypta. Det som krävs är ett rejält tillskott på iva-syrror, säger han.

Någon ”tom överkapacitet” kommer inte att byggas upp, säger Gunnar Öhlén, men fler iva-platser är ändå på gång.

Före sommaren väntas ett beslut om att utöka med ytterligare tre intensivvårdsplatser samt ytterligare fem så kallade intermediärvårdsplatser för patienter som är för sjuka för vanlig vårdavdelning men för friska för iva, uppger Gunnar Öhlén. Det finns också ett förslag om en ny samordnings­funktion för intensivvården på hela Karolinska.

– Det är för att tydliggöra och sätta allting på pränt så att det ska bli lättare nästa gång det händer. För det kommer ju att hända igen, säger ­Gunnar Öhlén.

SARA RÖRBECKER

Dela artikeln:


Dagens Medicins nyhetsbrev

Välj nyhetsbrev