Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Digitalisering

Svårt att få tillräckligt med tid över till fler patienter

Publicerad: 25 maj 2004, 12:50

TEMA ALLMÄNMEDICIN. Hur kan Lennart Ransnäs ta emot i snitt 37 patienter per dag på sin husläkarmottagning när läkarna på exempelvis Kirsebergs vårdscentral i Malmö knappt klarar av sju per dag? Den bristande tillgängligheten i den svenska primärvården är en fråga som väcker engagemang och starka känslor. Och svaret är inte så enkelt att kvantitet står i motsats till kvalitet.


En vanlig svensk distriktsläkare brister ut i frustration i ett inlägg på SFAM:s debattsida på internet den 31 mars:  "...man blir mörkrädd när man läser hans dagsprogram, man beklagar patienterna som tvingas nöja sig med denna nivå, och tycker synd om skattebetalarna som tvingas punga ut med skattemedel för detta lappri."  Läkaren har just läst Dagens Medicins reportage om en dag på den privata husläkarmottagning Backaplan i Göteborg (nr 14/04), där läkaren Lennart Ransnäs i expressfart avverkar 43 patienter och anklagar sina kollegor på vårdcentralerna för ineffektivitet.  Under några veckor i april hettade det till ordentligt i debatten om primärvårdens tillgänglighet och effektivitet. Bland inläggen fanns också självkritiska röster:  "...ett av svensk primärvårds stora problem är bristande  tillgänglighet, ett fenomen som har flera orsaker men ett kan vara bristande  incitament till att arbeta mera. Vad får en allmänläkare som tar en extra patient? Svar: Två extra patienter (nästa gång) i landstingets värld. OK, Ransnäsmodellen är inte bra, men handen på hjärtat vad har du gjort för att förbättra läget?"  Svenska allmänläkare har den sämsta tillgängligheten i Europa, konstaterade en stor europeisk studie, Nivel-studien, som gjordes i mitten av 1990-talet. Studien grundade sig på en enkätundersökning till allmänläkare i 16 olika länder, 200 i varje land. Undersökningen speglade arbetets innehåll, arbetstider, antal patientbesök, med mera.   Resultaten visade bland annat att:  - Svenska allmänläkare hade minst antal mottagningsbesök, 16 per dag. Tyska allmänläkare hade flest med 50 besök per dag. Skillnaderna kunde kopplas till anställningsform och ersättningssystem.  - Möjligheten att få komma till en allmänläkare påföljande dag var sämst i Sverige och Norge och bäst i Nederländerna och på Irland och Island.  - I Sverige, Finland, Portugal och Spanien var nästan alla allmänläkare offentligt anställda. I Norge och på Island var cirka hälften offentligt anställda. I övriga tio europeiska länder var nästan alla allmänläkare privata.  - Sverige hade sämst allmänläkartäthet per invånare. Belgien, Frankrike och Italien bäst.  - Sverige och Finland hade kortast arbetsvecka för allmänläkarna, cirka 40 timmar per vecka. Irländska allmänläkare arbetade längst, 64 timmar per vecka.  Sedan undersökningen gjordes har det hänt mycket i svensk primärvård. Strax efteråt infördes husläkarsystemet för att sedan avskaffas och ersättas med olika modeller av familjeläkarsystem i varje landsting.   Sedan kom socialminister Lars Engqvist med sin nationella plan för hälso- och sjukvården, med speciella satsningar på primärvården och det uttalade målet att det senast 2008 ska finnas en läkare per 1 500 invånare.  Men problemet med bristande tillgänglighet har knappast minskat i primärvården, snarare tvärtom.  - Tillgängligheten är något av en ödesfråga för hela den svenska sjukvården. Om vi inte klarar en bättre tillgänglighet, med en snabb första bedömning i primärvården, kommer tilltron till den svenska modellen att urholkas, säger Johan Calltorp, som är sjukvårdsdirektör i Västra Götalandsregionen och dessutom ordförande i styrelsen för Fammi, det nationella familjemedicinska institutet.  Han anser att samhället då får svårt att möta den utmaning som den medicintekniska utvecklingen ställer sjukvården som helhet inför.  Men det finns också försvarare av det svenska systemet:  - Att svenska allmänläkare har färre besök än kollegor i många andra länder har varit känt sedan länge. Men också att de tar ett större ansvar, och driver sina utredningar längre, innan de remitterar vidare. Ransnäs utspel är en kvasidebatt, säger Christina Nerbrand, allmänläkare och chef för primärvårdens forsknings- och utvecklingsenhet i Region Skåne.  Hon var en av forskarna som deltog i sammanställningen av Nivel-studien i mitten av 1990-talet.  De system som har incitament för många patientbesök, skapar en indirekt selektering av patienter, anser Christina Nerbrand.   - Det blir ett system som passar patienter med ett enda problem, som snabbt vill komma till läkare. Däremot passar det inte patienter som har flera åkommor och en sammansatt sjukdomsbild, säger hon.  Även Christina Nerbrand medger dock att bristande tillgänglighet är ett problem inom svensk primärvård. Ett problem som enligt henne inte bara är en resursfråga, utan som handlar om att inte rätt person gör rätt sak, vid rätt tidpunkt.  - Patienterna vill ha kontakt med sin allmänläkare eller vårdcentral på morgonen. Därför borde det vara förbjudet att lägga möten på förmiddagen. Då ska man vara tillgänglig för befolkningen, säger Christina Nerbrand.  Meta Wiborgh, tidigare ordförande i Svensk förening för allmänmedicin, numera verksamhetschef på Bergnäsets vårdcentral i Luleå, konstaterar att svenska allmänläkare har färre, men längre patientbesök. Hon tycker att det borde ändras till fler men kortare.  - Vi sitter fast i en kultur och är duktiga med stora utredningar. Jag tror vi borde bli lite mer som i Danmark och Norge. Men i dag finns inga incitament för en sådan förändring. Det krävs ett nationellt system med kapitering och viss prestationsdel, som vi skissat på i Protos-förslaget, säger Meta Wiborgh.  Men har ni inget eget ansvar att förändra situationen och förbättra tillgängligheten?  - Visst har vi ett eget ansvar, men så fort vi tar ett eget ansvar blir vi bara nedtryckta med mer arbete, säger Meta Wiborgh.  På Meta Wiborghs vårdcentral i Bergnäset i Luleå har man sedan i januari i år infört att alla läkare har sex akuttider på förmiddagen, förutom sin telefontid och inplanerade återbesök.   I Skåne är Christina Nerbrand en varm anhängare av att primärvården ska få friare händer att besluta om sina öppettider, schema, anställningsfrågor, allt för att öka arbetsglädjen och därmed produktiviteten.  - Problemet vi har i offentlig vård är att själva beslutsprocessen ofta tar död på alla goda idéer, säger hon.  Johan Calltorp tror på möjligheten att kombinera det bästa från den modell som finns i Danmark och Storbritannien, där alla i befolkningen är listade på en allmänläkare, och det teamarbete som är bärande i den svenska vårdcentralsmodellen.   - Allmänmedicinens uppdrag bör preciseras. Tillgängligheten bör vara den viktigaste punkten i detta uppdrag. Om vi lyckas med det tror jag att diskussionen om antalet besök försvinner av sig själv, säger han.  FOTNOT. Den 17 maj meddelade Högsta domstolen att den inte beviljar prövningstillstånd i tvisten mellan Lennart Ransnäs privata husläkarmottagning Backaplan och Västra Götalandregionen. I mars hävde regionen avtalet med vårdcentralen med hänvisning till bland annat överdebitering.

Hasse Karlsson

Dela artikeln:


Dagens Medicins nyhetsbrev

Välj nyhetsbrev