Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

torsdag22.04.2021

Kontakt

Annonsera

Meny

Starta din prenumeration

Prenumerera

Sök

Juridik

Vårdens konflikter mums för medier

Publicerad: 8 april 2002, 12:26

Älskade, hatade och omdiskuterade. Medierna spelar en viktig roll i hälso- och sjukvården, både som arena för vårdens aktörer och som en kanal för påtryckningar. Media älskar också sjukvården, som står för många nyheter med konflikter och intressemotsättningar på olika plan. Och flitigast på mediescenen är inte oväntat landets läkare.


En ny avhandling om mediemakt, Sjukvård i och under press, som utkommer i mitten av maj visar att media spelar en viktig roll i sjukvården. Men inte som självständig aktör, utan främst som arena och så kallad grindvakt för sjukvårdens aktörer. Medias makt ligger i valet av vem som släpps fram på arenan och i hur man redigerar nyheten.  Bakom avhandlingen står Bo Hagström, statsvetare, forskare och regionchef för Arbetslivsinstitutet Syd i Malmö.  Efter en genomgång av tolv dagstidningar och 5500 artiklar under ett halvår, kan han konstatera att massmedia har ett starkt inflytande på sjukvården. Samtidigt pekar han på att mycket av bevakningen sker på rutin genom standardiserade nyhetskällor i form av sjukvårdshuvudmännens presskonferenser och pressmeddelanden, medicinska tidskrifter och TT-telegram.  Det är inte spektakulära skandaler eller felaktigt behandlade patienter som är vanligast förekommande bland nyhetsmaterialet. I stället är det den medicinska journalistiken som är den överlägset vanligaste, med beskrivningar av nya behandlingsformer, nya rön och forskningsprojekt.  Vem som helst kommer inte till tals i pressen när det handlar om sjukvård. I hela 40 procent av artiklarna dominerar läkare som intervjupersoner. På andra plats, men långt efter, kommer politiker, i 19 procent av artiklarna. Fackliga företrädare förekommer mycket sällan, visar avhandlingen.  Över huvud taget är det en elit som uttalar sig när det gäller sjukvårdsfrågor - politiker, administratörer eller verksamhetsföreträdare.  En förklaring till detta menar Bo Hagström är att behovet av nyhetskällor med speciell fackkunskap är viktig för journalister inom hälso- och sjukvårdsområdet, eftersom det krävs fackkunskap för att kunna bedöma flödet av information inom området. Det handlar om fackkunskaper som kan vara svåra för journalisterna själva att granska kritiskt.  Tidningsredaktionernas organisation bidrar också till att journalisterna inom dagspress är starkt beroende av sina nyhetskällor, som till exempel de personer som intervjuas, menar Bo Hagström. Han pekar på att arbetstempot på redaktionerna är högt uppdrivet med krav på kostnadseffektivitet.  De politiker som Bo Hagström har intervjuat ser en tendens till att verksamhetsföreträdarna, främst läkare, har ökat sitt användande av medierna för påtryckningar. När det görs är det inte ovanligt att verksamhetsansvariga tar hjälp av patienter och skjuter dem framför sig som argument. Patienterna får då framträda i rollerna som drabbade, vittnen eller anhöriga.  De negativa rubrikerna överväger och begrepp som kris, alarm, hot, nedläggning och katastrof är vanliga.  - Jag trodde dock när jag påbörjade den här granskningen att jag skulle hitta fler artiklar av typen "Ebba utslängd ur sjukvården på grund av platsbrist" än vad jag har gjort, säger Bo Hagström.  I stället är det den medicinska sjukvårdsjournalistiken som dominerar framför en politisk hälso- och sjukvårdsrapportering.  Vilken partifärg tidningarna har visar sig inte spela någon roll för hur sjukvårdsnyheter rapporteras eller för valet av intervjuobjekt. Tvärtom finns det stora likheter mellan hur de olika tidningarna behandlar sjukvården i sitt nyhetsmaterial.  Den numera nedlagda socialdemokratiska tidningen Arbetet i Malmö, som ingår i undersökningsmaterialet, hade enligt granskningen mer gemensamt i nyhetsrapporteringen med den liberala Sydsvenska Dagbladet i Malmö än med de andra socialdemokratiska tidningarna i undersökningen.  Bo Hagström konstaterar att det skett en professionalisering av journalistiken som gör att journalistmetodiken är viktigare för hur nyhetsrapporteringen sker än de politiska och regionala skillnaderna mellan tidningarna.  De stora skiljelinjerna när det gäller hur sjukvården behandlas, menar han, går mellan storstadspress och lokalpress.  - Ingen hälso- och sjukvårdsfråga är för betydelselös för att omnämnas i de mindre landsortstidningarna. Här rapporterar man om allt från avtackningar av medicinska trotjänare, val av ledamöter till sjukvårdens nämnder och styrelser till inköp av ny sjukvårdsutrustning, säger Bo Hagström.  Sjukvården tar relativt stor plats i dagspressen. Storstadstidningarna har sjukvårdsorienterade debattartiklar var tredje till var fjärde dag, visar undersökningen. Nästa lika ofta finns ledarmaterial om hälso- och sjukvård. En gång i veckan, i genomsnitt, uppmärksammas någon hälso- och sjukvårdsfråga på tidningarnas förstasidor.  Men variationen är stor mellan tidningarna både när det gäller sjukvårdsrapportering, omfattning och innehåll. Allra mest satsar Svenska Dagbladet som i genomsnitt hade fem sjukvårdsorienterade artiklar per dag under den undersökta perioden. Det ska jämföras med Eskilstuna-Kurirens enstaka artikel varannan dag i snitt.  Graden av provinsialism har ett närmast linjärt samband med tidningens storlek. I Dagens Nyheter och Svenska Dagbladet dominerar det nationella perspektivet klart över det lokala och regionala. Sydsvenska Dagbladet och Arbetet, storstadstidningar med regional spridning, uppvisar en ganska jämn balans mellan det provinsiella och det nationella perspektivet i rapporteringen.  ...................................................  Hit kan du vända dig om du anser dig fel behandlad  Om du blivit intervjuad av en tidning och anser att du blivit illa behandlad eller omskriven på ett felaktigt sätt i den publicerade artikeln, finns det flera vägar att gå. Du kan vända dig direkt till tidningen och begära att få rättelse. Du kan också vända dig till Allmänhetens pressombudsman, PO.  PO utreder om publiceringen är förenlig med god publicistisk sed och kan därefter hänskjuta ärendet till Pressens opinionsnämnd, Pon, för avgörande. Om PO beslutar att avskriva ärendet, kan den enskilde hänskjuta ärendet till Pon.  PO och Pon granskar inte bara publiceringar i tryckta tidningar. Sedan den 1 april 2000 omfattar under en försöksperiod det pressetiska systemet också Internetpubliceringar från företag som är medlemmar i Svenska tidningsutgivareföreningen, TU, och som sker enligt tryckfrihetsförordningen eller yttrandefrihetsgrundlagen.  En anmälan till PO måste, vare sig den gäller den tryckta tidningen eller Internettidningen, vara skriftlig och undertecknad. Anmälan kan endast göras per brev, det vill säga anmälan kan inte göras per fax eller med e-post. En anmälan måste komma in till PO inom tre månader efter publiceringen.  Om en tidning klandras för att ha överträtt de pressetiska reglerna, det vill säga för en publicering som strider mot god publicistisk sed, måste beslutet om detta publiceras i tidningen.  Tidningen får också betala en expeditionsavgift. Varken PO eller Pon är myndigheter utan av pressen finansierade institutioner. Ledamöterna i Pon utses av Journalistförbundet, Publicistklubben, Tidningsutgivareföreningen och riksdagens chefsjustitieombudsman.  ...................................................  Medierna måste skydda den som vill vara anonym  Din arbetsgivare har inte rätt att förbjuda dig att berätta vad som sker på din arbetsplats, såvida det inte handlar om patientsekretess. Lagen ger dig rätt att lämna uppgifter till medierna och begära att få vara anonym, om du vill.  Yttrandefriheten har starkt stöd i svensk lag. Med yttrandefrihet menas rätten att i vilken form som helst uttrycka tankar, åsikter och känslor. Informationsfrihet betyder rätt att själv skaffa upplysningar. Tryckfrihetsförordningen skyddar yttrande i tryckt form.  Yttrandefriheten kopplas också samman med bestämmelser som garanterar medborgarna rätten till kunskap i gemensamma och samhälleliga angelägenheter så som offentlighetsprincipen, anskaffningsrätten och meddelarskyddet. I Sverige ska vi inte bara ha rätt att säga vad vi vill utan också att skaffa fram väsentlig information.  Tryckfrihetsförordningens inledningsparagraf rymmer de för journalister så viktiga meddelar- och anskaffarfriheterna. Det står varje människa fritt att "meddela uppgifter och underrättelser i vad ämne som helst för offentliggörande i tryckt skrift". Vidare har alla rätt att "anskaffa uppgifter och underrättelser i vad ämne som helst för att offentliggöra dem i tryckt skrift eller för att lämna meddelande".  Meddelarfrihet innebär att den som meddelar, berättar något, inte kan straffas för det, medan meddelarskyddet garanterar att den som meddelar något har rätt att vara anonym.  Det är uttryckligen förbjudet för offentligt anställda att forska efter en meddelares identitet, så länge det inte är kvalificerat hemliga uppgifter, som exempelvis patientsekretess, som har läckt ut.

Dela artikeln:


Dagens Medicins nyhetsbrev

Välj nyhetsbrev