Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Personnytt

Nu är Ylva Johansson ensam på toppen i svensk sjukvård

Publicerad: 12 januari 2006, 11:45

Ylva Johansson har inte längre någon konkurrens. Med statssekreteraren Mikael Sjöberg borta från scenen kommer vård- och äldreomsorgsministern att detaljstyra sitt departement på ett helt annat sätt än vad föregångaren socialminister Lars Engqvist gjorde. Därmed tar hon ett hårt, fast och eget maktgrepp över vården och omsorgen i Sverige.


När Dagens Medicin förra året rankade de 100 mäktigaste i svensk hälso- och sjukvård trängde sig för första gången en underställd statssekreterare före sin minister och toppade listan.

Ylva Johansson. Foto: Stefan Nilsson

 Då var Ylva Johansson (s) fortfarande nybörjare som minister.  Efter åtta år som statssekreterare, varav sex år på socialdepartementet, hade Mikael Sjöberg (s) skaffat sig en unik informell maktposition. Han kände de flesta som var viktiga att känna, hans kunskaper och politiska fingertoppskänsla möttes av respekt i alla läger.

- Det var lite konstigt när folk blev glada för att det var statssekreteraren istället för ministern som kom till mötet, säger en källa.

Att statssekreteraren blev viktigare än sin minister och hamnade överst på Dagens Medicins maktlista var inte helt okomplicerat.

- En sådan seger till - och jag är förlorad, lär Mikael Sjöberg ha sagt internt, halvt på skämt, halvt på allvar.

Nu är han också borta från departementet. Och konkurrerar därmed inte längre med sin minister, som beskrivs som en tydligare departementsledare än företrädaren Lars Engqvist (s).  Den nye statssekreteraren Kent Waltersson (s), som inte hade någon erfarenhet av hälso- och sjukvårdsfrågor, är nu nybörjaren. Hackordningen är återställd.

Men betyder det att den mäktige statssekreteraren manövrerades bort från departementet av en maktlysten minister?

Ingenting tyder på en öppen konflikt mellan Ylva Johansson och Mikael Sjöberg. Samarbetet mellan dem har fungerat väl. Men den kemi som förenade Lars Engqvist och Mikael Sjöberg och gjorde dem till ett radarpar, den fanns aldrig mellan Ylva Johansson och Mikael Sjöberg.

- Hade Ylva och Micke fått välja, så hade de aldrig valt varandra eller valt varandras arbetssätt, säger en person som känner dem väl.

Redan när Ylva Johansson tillträdde i september 2004 gjorde hon och Mikael Sjöberg upp om att han skulle köra vidare i ett år för att garantera kontinuiteten på departementet.  Sedan ville hon nystarta departementet i god tid före valet 2006, med sikte på att regera vidare en mandatperiod till, med ett fräscht men inkört gäng.

Efter många år som "nummer två" behövde dessutom Mikael Sjöberg gå vidare.

- Micke var ute efter ett eget ledarskap och att bli nummer ett någonstans, säger en källa.

Lars Engqvist var en teoretiserande och ideologisk minister, som höll tjänstemännen på armlängds avstånd och gav statssekreteraren stort spelutrymme att forma propositionerna efter den långsiktiga vision han pekade ut.

Ylva Johansson beskrivs som mer av en "hands-on-minister"; en minister som gärna lägger sig i detaljfrågor och vill ha direktkontakt med tjänstemännen för att kunna ställa egna frågor, fördjupa sina kunskaper och styra processen.  Ett sådant sätt att styra leder till att den interna makten på departementet förskjuts.

Den makt som tidigare koncentrerats till statssekreteraren tränger nu uppåt och sipprar nedåt.

Nedåt till tjänstemännen, som får mer att säga till om. Uppåt till ministern, som tar ett fastare grepp om politikens utformning.

- Ylva har ett större behov än Lasse av att visa att det är hon som för befälet. Men om hon lägger sig för mycket i sakfrågorna finns det en risk i att hon begravs i detaljer, varnar en person med insyn i departementet.

En statssekreterare i regeringskansliet är ett märkligt mellanting i gränslandet mellan politik och kansli.

Statssekreteraren är den högsta tjänstemannen i organisationen och ska leda det grå vardagsslitet på departementet.  Samtidigt är statssekreteraren politiskt tillsatt och ministerns högra hand.

Att vara statssekreterare innebär därför att i ryggmärgen instinktivt inse vad en minister av den egna partifärgen bör tycka i varje fråga som flammar upp på den politiska dagordningen.

Dit är det en lång väg att vandra för den nykläckte statssekreteraren Kent Waltersson, som dagen efter sin utnämning disputerade i västgötska landsbygdsungdomars bildningssträvanden mellan 1930-1960, se också sidan 27.  En vårbudget, en höstbudget och några propositioner krävs för att han ska bli någorlunda varm i kläderna. Men redan från dag ett kretsar alla sjukvårdspolitiska frågor på dagordningen kring statssekreteraren. Just nu slutputsar han bland annat propositionen om rikssjukvården och tilläggsdirektiven till apoteksutredningen.

Den positionen gör att Kent Waltersson från ingenstans rusar direkt upp på sjätte plats på Dagens Medicins maktlista.  En utomstående medicinsk auktoritet som generaldirektör Kjell Asplund på Socialstyrelsen blir med statssekreterarskiftet en ännu viktigare rådgivare och samarbetspartner för både Ylva Johansson och Kent Waltersson.

Ylva Johansson för också regelbundet samtal med ledande s-sjukvårdspolitiker från de tre storstadsregionerna.  Det handlar till exempel om Stockholms finanslandstingsråd Ingela Nylund Watz. Ministern har också kontakt med Lars Isaksson (s) och Paul Håkansson (s), Landstingsförbundets två toppolitiker.

De politiska riktlinjerna drar Ylva Johansson upp i daglig dialog med sin politiska stab: Kent Waltersson, pressekreteraren Ingemar Olsson (s) och de två politiskt sakkunniga Jenny Aktander (s) och Refik Sener (s). Här stöts och blöts långsiktiga visioner och vardagliga krishärdar.  Refik Sener var tidigare pressekreterare åt Lars Engqvist och gjorde comeback på departementet i samma veva som Mikael Sjöberg slutade. Det innebär att departementets politiska ledning återfår ett institutionellt minne.

Dessutom fortsätter Kent Waltersson att ventilera frågor med Mikael Sjöberg.

Som ny minister valde Ylva Johansson inledningsvis att hålla en låg profil för att i stället föra en bred dialog, där hon lyssnar och lär innan hon går till beslut.

Hon har till exempel gjort flera landsomfattande turnéer och träffat otaliga kommun- och landstingspolitiker för att förutsättningslöst diskutera behoven inför den nationella utvecklingsplanen för de äldres vård och omsorg.

- Det ger henne en helt annan respekt hos de lokala politikerna, säger en ledande lokal politiker.

Statsminister Göran Persson (s) och det före detta vårdbiträdet Ylva Johansson har tänkt göra satsningen på de äldre till ett slagnummer inför den kommande valrörelsen.

- I äldrefrågorna har Ylva ett äkta engagemang. Hon brinner för de frågorna och har många idéer, säger en person som står henne nära.

En av de tunga socialdemokratiska sjukvårdspolitikerna hävdar att den som bäst kan beskriva hur man utvecklar de äldres vård och omsorg "drar en oerhörd vinstlott i rösttombolan" i september.En av de personer som fått ett ökat politiskt inflytande sedan Ylva Johansson aviserade sin stora äldresatsning är Kommunals ordförande Ylva Thörn. Hon leder Sveriges största fackförbund och har hittills varit märkligt tyst i den sjukvårdspolitiska debatten. Men hennes kontakter med socialdepartementet har intensifierats i och med att Ylva Johansson fokuserar på vården och omsorgen för de äldre.

Ylva Johansson har också ett eget nätverk utanför departementet, personer som kan ge henne nya infallsvinklar och som hon kan diskutera annat än sjukvårdspolitik med.

I det nätverket ingår enligt uppgift bland annat gamla kompisar som infrastrukturminister Ulrica Messing (s), Infomedicas vd Tjia Torpe, styrelseordföranden för Högskolan Kristianstad Lil Ljunggren-Lönnberg, regeringens apoteksutredare Anders Lönnberg (s) och skolborgarrådet Erik Nilsson (s) i Stockholm.

Dessutom förekommer en och annan politisk diskussion vid frukostbordet med äkta maken Erik Åsbrink, tidigare s-finansminister.

2004 avslutades med tsunami-katastrofen, där över 500 svenskar miste sina liv och mer än 1 500 svenskar skadades.

2005 avslutades med katastrofkommissionens skoningslösa kritik mot socialdepartements ledning, där ministern Ylva Johansson och statssekreteraren Mikael Sjöberg utpekades som direkt ansvariga för att Sverige så sent agerade för att hjälpa skadade och döda svenskar i katastrofområdet. Kraven på avgång riktas dock främst mot statsministern och mot utrikesminister Laila Freivalds (s), inte mot Ylva Johansson.

Men det finns ett annat påtagligt hot mot vård- och äldreomsorgsministern. Opinionsmätningarna pekar på att valet i september kan få dramatiska konsekvenser för Dagens Medicins maktlista.

Samtidigt har de borgerliga partierna problem. Det finns ingen klar kandidat till sjukvårdsminister. I alla fall ingen med Ylva Johanssons pondus, tycker många.

Önskekandidaten för många, både på den borgerliga och socialdemokratiska sidan och även i sjukvårdssektorn är Bo Könberg, kunnig och respekterad sjukvårdsminister i den borgerliga regeringen på 1990-talet, men nu politiskt desarmerad genom regeringens utnämning av honom som landshövding.

- Efter det kan jag tyvärr inte peka ut någon självklar borgerlig sjukvårdsminister på rak arm, säger en erfaren bedömare i det borgerliga lägret.

Samtidigt är Ylva Johansson oomstridd inom socialdemokratin. Hon fick både statsministerns och ombudens klara stöd på höstens partikongress.

Till och med oppositionen imponeras av att Ylva Johansson så snabbt och beslutsamt tagit kommandot över sjukvårdspolitiken.

- Hon är på hugget, medger en borgerlig toppolitiker motvilligt.

Dela artikeln:


Dagens Medicins nyhetsbrev

Välj nyhetsbrev