Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Fredag23.10.2020

Kontakt

Annonsera

Meny

Starta din prenumeration

Prenumerera

Sök

Politik

Barnens rätt ställs mot vetenskap vid elallergi

Publicerad: 15 Juni 2016, 06:14

Foto: Thinkstock

Elsanera eller inte, det är frågan för rektorn Maria Gullquist som hamnat i limbo mellan myndigheter. Nu vill Folkhälsomyndigheten diskutera Skolinspektionens syn på elallergi.


– Vi har bytt ut lysrör, telefoner, fixat kabelanslutning i stället för trådlöst nätverk i klassrummet. Men hur långt ska vi sträcka oss? Myndigheterna måste säga var gränsen går för annars kan jag hålla på att åtgärda i en evighet. Det kommer ju alltid nya grejer, säger Maria Gullquist, rektor på Centralskolan i Åtvidaberg.

Problemen började för tre år sedan. Då hävdade föräldrarna till en av skolans elever att deras dotter drabbats av elöverkänslighet, en diagnos som inte är godkänd av vare sig Socialstyrelsen eller andra myndigheter, eftersom det inte finns några bevis för att symtomen härrör från elektrisk strålning. Men enligt skollagen har varje barn rätt till det stöd den behöver för att klara skolan – och det är här som krocken uppstår.

– Det handlar om vetenskap i det ena fallet och om barnens rätt i det andra, summerar Skolläkarföreningens ordförande Mats Swensson.

Exakt var gränsen går för hur mycket skolorna ska anpassa sig efter de påstått elallergiska barnen är svårt för Skolinspektionen att definiera.

– Oavsett vad en elevs mående eller problematik bottnar i är det skolans skyldighet att utreda och vidta åtgärder, men både utredning och åtgärder får givetvis anpassas efter vad det handlar om, och så får man söka rimliga lösningar för varje enskilt fall, säger Hanna Kindén, enhets­chef på Skolinspektionen.

Rektorn Maria Gullquist har periodvis lagt flera timmar i veckan på att försöka få hjälp från myndigheterna. Hon och Mats Swensson efterlyser gemensamma riktlinjer från myndigheterna för hur rektorer och lärare ska agera i frågan om elallergi.

– Socialstyrelsen, Skolverket, Skolinspektionen, Folkhälsomyndigheten, Arbetsmiljönämnden, Regeringskansliet… Det är ett gäng som jag har varit i kontakt med för att försöka få svar på hur jag ska tänka. Men det finns ingen människa som kan svara mig, säger Maria Gullquist.

Fredrik Haux, utredare på Folkhälsomyndigheten, håller med om att det ur en vetenskaplig synvinkel blir problematiskt när skolor elsanerar.

– Om man åtgärdar saker blint kan man göra jättemycket fel och det kostar mycket skattepengar, säger han.

Han tror dock inte att en gemensam skrift, där varje myndighet förklarar sin ståndpunkt, skulle minska polariseringen dem emellan. Däremot kommer han att verka för en dialog med Skolinspektionen.

– Ja, absolut, nu när du har lyft frågan. Det här med elöverkänslighet är ju en fråga som puttrar hela tiden. Jag kan ta initiativ till att bjuda in Skolinspektionen till en diskussion utifrån evidens och vetenskap.

Till dess får Maria Gullquist fortsätta att treva sig fram.

– Det här är ju inte ett vanligt förekommande problem men det tar väldigt mycket tid. Jag vill veta vad det är som gäller om det kommer ett sådant här fall igen, säger hon.

ANNA-CAJSA TORKELSSON

Dela artikeln:


Dagens Medicins nyhetsbrev

Välj nyhetsbrev