Hon leder vården på Centralen

Det började med en utlysning på sociala medier, där Susanna Charboti uppmanade människor att skänka pengar till mediciner och omläggningsmateriel för att hjälpa flyktingarna som kommer till Stockholm. För pengarna kunde hon köpa två fulla resväskor med receptfria läkemedel. Hon ställde sig sedan med en medicinvagn ute i regnet utanför Centralen.

– Jag tänkte att det måste finnas behov av medicinsk hjälp. Kläder visste jag fanns, och mat och så där, men mediciner?

Nu har Susanna Charboti drivit vården på Centralen i tolv dagar. Till en början var hon ensam, men under tiden har hon lyckats få med sig 44 volontärer bestående av läkare, sjuksköterskor, apotekare, studenter och flerspråkstalande som hjälps åt att bemanna sjukvårdsbåset. Och teamet har fått flytta in i ankomsthallen.

– Alla är helt underbara, det här hade aldrig fungerat om det inte fanns så många snälla människor som ställer upp med sin tid och skänker pengar och läkemedel.

Mycket av det arbete vårdteamet gör handlar om att ge information, vara ett stöd, lindra förkylningssymptom och plåstra om sår.

­– Vi gör inte alltid så mycket men vi finns här för att visa medmänsklighet, säger Susanna Charboti.

Samtidigt har en del uppmanats till att söka sjukhusvård, och det har hänt att teamet fått tillkalla ambulans. Men många flyktingar vill undvika att uppsöka läkare, berättar Farah Mirza, recepttekniker och egenvårdsrådgivare på apotek.

– De är trötta och vill bara komma fram, de har inte tid att tänka på att de är sjuka.

Varje vecka kommer tusentals flyktingar till centralstationen med buss eller tåg, oftast från Malmö eller Göteborg.  Allt de bär med sig är en väska eller plastpåse i handen, och de kommer från Afghanistan, Syrien och Irak. Vårdteamet uppskattar själva att de träffar omkring hundra patienter varje dag.

– Jag trodde att jag skulle mötas av kaos, men folk är lugna, snälla och jättetacksamma. Verkligen helt otroligt. Det var någon som kramade om mig, jag gjorde ingenting, jag satte bara ett plåster men han var så glad, säger Farah Mirza.

Susanna Charboti och Farah Mirza möter människor med krigsskador, som har suttit i grekiskt fängelse eller har blåmärken efter att ha blivit misshandlade av utländsk polis. De berättar att flyktingarna förvånas över att svensk polis inte gör någon illa.

– Många som vi har hjälpt och sagt, ta en alvedon, säger ”ja vi vet, vi är läkare själva”. Man vet att de har haft det bra en gång i tiden och nu kommer de hit och är helt utslagna. Det gör ont att se, säger Farah Mirza.

VICTORIA MAAHERRA